Personer vars föräldrar har svårt att somna, snarkar högljutt, är onormalt sömniga under dagen eller har andra problem med sömnen löper ökad risk att själva i vuxen ålder få samma typer av besvär. Det framgår av en ny nordeuropeisk studie, som publiceras i facktidskriften Sleep Medicine.
– Våra resultat ger ett starkt stöd för att ärftliga, genetiska faktorer kan spela en viktig roll för utvecklingen av de flesta typer av sömnbesvär, säger professor Eva Lindberg vid Uppsala universitets avdelning för lung-, allergi- och sömnforskning.
Hon är huvudansvarig för studien, som omfattar nära 6 000 kvinnor och män i 50-årsåldern och lika många av deras vuxna barn i Uppsala, Umeå och Göteborg, Bergen i Norge, Reykjavik i Island, Århus i Danmark och Tartu i Estland.
Ett par år efter att föräldrarna hade besvarat en omfattande enkät om bland annat sin hälsa, livsstil och sömn svarade också deras vuxna barn på exakt samma frågor om sig själva.
Sömnfrågorna gällde bland annat om och i så fall hur ofta de hade svårt att somna, snarkade högljutt och störande, vaknade under natten och om de kände sig onormalt sömniga under dagen.
För att klassas som en sömnstörning måste ett sådant problem återkomma minst tre gånger varje vecka.
När forskarna analyserade svaren fann de att nästan alla sorters sömnproblem var betydligt vanligare hos döttrarna och sönerna om föräldrarna hade samma typ av besvär än om de inte hade det.
Detta gällde även för uttalad så kallad insomni (svårigheter att somna) och/eller ofrivilliga uppvaknanden under natten i kombination med besvärande sömnighet under dagen. Vart fjärde barn till föräldrar med insomni hade detta problem jämfört med vart sjätte barn till föräldrar utan insomni.
En rad miljö-, livsstils- och socioekonomiska faktorer har visats öka risken för sömnstörningar, som rökning, fetma och brist på motion. Det är också känt att barn, på gott och på ont, ofta tar efter och även som vuxna behåller sina föräldrars livsstil.
Enligt forskarna kan sambanden mellan ökad risk för sömnstörningar hos barnen om föräldrarna har sömnbesvär dock inte förklaras av ett sådant socialt arv av ogynnsamma faktorer i livsstilen och miljön.
– Även efter att i vår analys ha tagit hänsyn till dessa kända riskfaktorer kvarstod huvudfyndet att sömnbesvär var vanligare hos barnen vars föräldrar hade sömnbesvär. Det talar för att även ärftliga, genetiska faktorer har betydelse för uppkomsten av sömnbesvär, säger Eva Lindberg.
Sedan tidigare är det känt att mutationer i vissa enskilda gener är viktiga vid en del sällsynta sömnstörningar, till exempel narkolepsi. Den nya studien är dock den första som har undersökt förekomsten av vanliga sömnstörningar i ett tvärsnitt av befolkningen över två generationer och kommit fram till att genetiska faktorer har betydelse även för dem.
– Eftersom vår studie är den första i sitt slag är det dock viktigt att resultaten bekräftas i uppföljande utvidgade studier, helst även sådana där man utöver att fråga deltagarna om deras besvär också objektivt registrerar hur de sover under natten, säger Eva Lindberg.
På sikt hoppas forskarna att sådana studier ska ge bättre underlag både för att behandla och förebygga sömnstörningar.
– Förhoppningsvis kan personer som vet om att föräldrarna har mycket sömnbesvär redan nu känna sig extra motiverade att undvika aktiviteter som innebär oregelbundna sovtider, säger Eva Lindberg.