UNT har ett reportage berättat om Daniel från Uppsala som lämnat den nazistiska rörelsen. Ett särskilt fokusområde i Uppsala kommuns brottsförebyggande insatser ska vara arbetet mot just våldsbejakande extremism. Det uppger Uppsala kommuns brottsförebyggande råd.
Men trots det saknas en handlingsplan specifikt mot våldsbejakande extremism. I stället finns sedan juni 2018 en för trygghet och säkerhet.
– Vi har inte bedömt att läget i Uppsala varit sådant att det behövts en specifik insats mot våldsbejakande extremism. Vi har större problem med missbrukande och kriminella ungdomar, säger Carina Börjesdotter, som arbetar med trygghetsfrågor på Uppsala kommun.
I den 24-sidiga trygghetsplanen med 118 åtgärdspunkter omnämns våldbejakande extremism fyra gånger, förutom två hänvisningar till den tidigare handlingsplanen. Två av dess fyra är allmänna formuleringar som att Uppsala kommuns arbete mot våldsbejakande extremism "bygger på samverkan och gemensamma arbetssätt". I klartext betyder det att kommunen gör en lägesbild med polis och andra myndigheter.
De två andra gångerna begreppet nämns är i de 118 åtgärdspunkterna. Det är också de två åtgärderna som Sofia König, samordnare i brottsförebyggandefrågor, lyfter på frågan om hur kommunen arbetar.
– Vi jobbar med förebyggande demokratiarbete och vi ser till att all personal som berörs har rätt kompetens genom årliga utbildningsdagar, säger hon.
Den som söker vägledning på Uppsala kommuns hemsida om insatser mot våldsbejakande extremism hittar en länk till kommunens planer för trygghet och för mänskliga rättigheter. Här finns också en länk till Center mot våldsbejakande extremism och deras stödtelefon för yrkesverksamma.
Finns något kommunalt stöd för den som vill hoppa av från exempelvis en nazistisk grupp?
– Framför allt är det sociala insatsgruppens avhopparverksamhet för kriminella ungdomar mellan 16 och 21, säger Sofia König.
Men om man är äldre, var vänder man sig då?
– Det är ingen enkel fråga. Är det beskydd och kontakt med polisen, eller är det försörjningsinsatser eller andra sociala insatser man behöver? Vi kan erbjuda olika insatser.
Genomsnittsåldern för radikalisering, både till vit makt och islamistisk extremism, är 30 år och de som lämnar är nästan alltid äldre än 21. Det uppger Christer Mattsson föreståndare för Segerstedtinstitutet på Göteborgs universitet, som har ett nationellt uppdrag att arbeta för ökad kunskap om förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism och rasism.
Det var Christer Mattsson som stöttade Daniel Lernhede när han lämnade den nazistiska rörelsen, något UNT berättat om i ett reportage. Han har också varit i Uppsala och föreläst för kommunens personal.
Kommunerna har fått en svår och otacksam roll, menar Christer Mattsson. Att stödja någon som vill lämna extremism är en situation de flesta trots allt mycket sällan kommer att ställas inför.
– Jag uppfattar att staten har skjutit över mycket ansvar på kommunerna utan att tillföra resurser eller uppdatera lagstiftning.
I sin forskning har han studerat de kommunala handlingsplanerna mot extremism. För ett par år sedan uppkom en situation då det förväntades att alla kommuner skulle ha en sådan plan, säger han.
– Diskussionen då handlade mest om att flytta problemet med extremism från staten till kommunerna. Det finns visst fog för att göra detta men då måste resurser tillskapas och lagstiftning anpassas.
