Mannen var bland annat åtalad för våldtäkt mot barn vid en rad tillfällen men nekade till brott. Enligt mannen hade parterna haft en kompisrelation men aldrig gjort något sexuellt tillsammans.
Målsäganden berättade i stället i förhör om en lång rad händelser då de haft sex med varandra, trots att målsäganden var under 15 år.
Bevisningen består till största delen av parternas diametralt olika uppgifter. De tre nämndemännen i tingsrätten anser att målsägandens berättelse i och för sig är detaljerad och utförlig men samtidigt verkar inövad och tillrättalagd. Det talar, enligt nämndemännen, för att uppgifterna är fabricerade. De anser inte heller att övrig bevisning ger stöd för misstankarna mot den åtalade mannen.
Nämndemännens slutsats är att bevisen inte håller för en fällande dom.
Juristdomaren, som är rättens ordförande, har rakt motsatt uppfattning och anser att målsäganden berättat på ett sätt som "helt klart framstår som självupplevt". Enligt ordföranden stöds berättelsen dessutom av åklagarens övriga bevisning.
Ordföranden anser att den åtalade mannen ska fällas för bland annat sexuellt utnyttjande av barn, men inte för våldtäkt mot barn eftersom målsäganden varit nära 15 års ålder och relationen bedöms ha varit ömsesidig och frivillig.
Eftersom majoritetens mening blir avgörande när rätten är oenig så frias den åtalade mannen från sexbrott på alla åtalspunkter.