Upplands skogar dör sakta – hundar kan bli räddningen

Allt fler långlivade och torra somrar ställer människan och naturen inför växande hot. Samtidigt som vi försöker fly undan den slående sommarhettan genom att gömma oss i skuggan under ett träd, gnager små insekter sönder insidan av skogens granar. 

Vi åker med Daniel Bergman till skogarna nära Skokloster tillsammans med sökhunden Liefje. Liefje är tränad till att känna av vilka träd som är drabbade av granbarkborren.

Foto: Anna Bredberg

Daniel Bergman kämpar tillsammans med sin sökhund Liefje med att förhindra granbarkborrarna från att döda Upplands skogar. Och hans historia, den började när han själv flyttade ut till ett skogstätt område i Uppsala län.

– Jag gick ut och gick här i skogarna, och tänkte att men vafan, skogen dör ju. Jag hade ingen aning varför det kom sig, och därför sökte jag runt på internet och lärde mig om granbarkborrarna, berättar Daniel. 

I området där Daniel ofta går sina skogspromenader ligger ett naturreservat där många människor traskar omkring. 

– Granarna dör, och barkborren bidrar till att det är farligt att gå i skogen. Det är inte många som vet om det, säger Daniel. 

Han fortsätter:

– Får man ett träd över sig är det slut rätt fort.

Daniel Bergman upptäckte först att granarna höll på att dö när han var ute och gick i skogen. Idag är han expert på hur granbarkborrar lever och påverkar skogen.

Foto: Anna Bredberg

I en gran kan det finnas flera tusen barkborrar. De kallar på varandra med hjälp av doftsignaler, förökar sig, och fortsätter sin resa mot skogens död.

– Det blir som en skogsbrand. All gran har plötsligt dött. Det finns inte ett enda friskt träd kvar, säger Daniel.

Daniel likställer den döda skogen vid att gå in i en vägg. På ena sidan vägen är träden helt friska. På andra sidan är det inte ett enda barr kvar.

Foto: Anna Bredberg

Det är doftsignalerna som hunden Liefje har lärt sig känna igen. Hon kan känna doften från ett angripet träd på 100 meters avstånd.

– Angreppen är svåra att se. Det är först när det är för sent man märker, säger Daniel.

Han fortsätter:

– Hundmetoden är en effektiv metod som fler borde känna till. En hund kan söka 10 hektar på en timme. Det går fort, mycket snabbare än om man själv skulle se efter varje träd.

En granbarkborrehund lär sig känna igen doften av feromoner som barkborrarna utsöndrar. På så sätt kan hundarna identifiera de angripna träden.

Foto: Anna Bredberg

Liefje och Daniel arbetar sextimmarspass runt om i Upplands skogar. Liefje har en sökare på sig för att Daniel ska kunna hitta henne när hon stannat vid ett angripet träd. 

– Hundar sticker i väg långt. På en dag betar Liefje av cirka 20 kilometers terräng, och jag 10 kilometer kanske. 

De angripna träden måste avverkas och tas bort från skogarna för att man ska bli kvitt barkborrarna. Efter att ett träd angripits är det bara en fråga om några veckor tills barken trillat av – och träden dör, ett efter ett.

Träden utsöndrar kåda för att skydda sig själva mot angreppen. "Ju längre man jobbat lär man sig känna igen doften av angreppet själv. Det luktar skarpt", säger Daniel.

Foto: Anna Bredberg

Det regnar granbarr över våra huvuden i skogen. Daniel suckar. När granarna blivit angripna börjar även barr att falla av. 

– Nästa år kommer det inte finnas en enda gran kvar här, säger han.

I Uppsala län finns det endast två sökhundar som arbetar aktivt med att identifiera angripna träd.

"Granarna dör, och barkborren bidrar till att det blir farligt att gå i skogen", säger Daniel Bergman.

Foto: Anna Bredberg

Annette Johansson driver företaget Snifferdogs Sweden, som utbildar ett 50-tal granbarkborrehundar och deras förare varje år. 

– Det exploderade efter 2018. Idag finns ett större intresse från skogsägare som behöver mer hjälp, och därför behöver de bli fler, säger hon.

Annette Johansson utbildar nya granbarkborrehundar och deras hundförare. Arkivbild.

Foto: Rebecca Forsgren Malmström

Men det går inte att sticka under stolen med att det är ett jobb som ställer särskilda krav. 

– Det gäller att man lägger ned mycket tid, och sen är det ju ett sommarjobb. Det är enklare att identifiera vägglöss, för det kan man göra året om. 

Annette menar också på att det inte är alla hundar som passar för denna typ av jobb.

– Det måste vara en hund som är villig att jobba för belöning. När man lär upp jakthundar är jakten själva belöningen, men dessa typer av hundar jagar stillastående träd. Det kan vara en boll eller mjukost som är belöningen.

Oron för att skogarna runt om i länet dör växer sig allt starkare. Längre och varmare somrar gör det lätt för barkborren att leva kvar.

Vad finns det för risker med längre och varmare somrar?

– Vanligtvis brukar det vara en svärmning på våren och en på sommaren. Om somrarna blir längre finns risk att det blir en till svärmning, säger Daniel.

En granbarkborre är cirka fem millimeter lång, och huserar mellan trädets bark och stam. Efter angreppet ramlar barken av från trädet. Bilden visar hur det kan se ut där granbarkborrarna har gnagit gångar i stammen.

Foto: Anna Bredberg

Tror du att folk känner till omfattningen av problemet?

– Det är svårt för mig att säga. Folk pratar om det men vet i rätt liten utsträckning att det finns hundar till att bekämpa problemet.

Daniel har alltid tyckt om både djur och natur, men inte förväntade han sig att detta skulle vara han och hunden Liefjes vardag innan han själv började promenera i Upplands skogar. Idag trivs han väldigt bra med det han gör.

– Det bästa med arbetet är när man ser att hunden gör skillnad. Att man kan identifiera angripna träd, och nästa år är barkborrarna borta. Det är en tillfredsställelse, säger han.