2003 värsta harpeståret på decennier
2003 var det värsta harpeståret på flera årtionden. Innan året var slut hade nära 700 personer i Sverige insjuknat i harpest. Vädret under de närmaste veckorna kan avgöra om också 2004 blir ett harpestår.
Att hittills "bara" tolv personer rapporterats ha insjuknat i harpest i år är absolut ingen garant för att 2004 blir ett lugnt harpestår. Under första halvåret förra året insjuknade bara tre personer i harpest i Sverige. Ändå blev 2003 det värsta harpeståret sedan 1966.
— De flesta harpestfallen hos människor har alltid inträffat under sensommaren och hösten, säger Torsten Mörner.
Harar och andra gnagare, flera andra däggdjur, fåglar, groddjur, insekter, fästingar och till och med encelliga djur kan infekteras av harpestbakterien. Hos en del djurarter ger infektionen en svår sjukdom, hos andra inga symtom alls.
— Människor smittas framför allt via myggor, vid direktkontakt med sjuka eller döda djur eller när de andas in till exempel smittförande damm, säger Torsten Mörner.
Uppstår efter fästingbett
Det förekommer också att fästingar sprider harpestbakterien. Två fall av harpest hos människor i år rapporteras ha uppstått efter fästingbett.
I Sverige är det främst skogsharar som brukar vara drabbade av harpest, men under senare år har i flera fall infektionen också spårats hos fältharar.
— Det hittills enda fallet av harpest hos djur som obducerats hos oss i år gäller en fälthare som skickats in från Örebrotrakten, berättar Torsten Mörner.
I Sverige brukar de flesta fallen av harpest hos både djur och människor inträffa i Norrland, främst i Dalarna, Värmland och Gävleborgs län.
Utanför Norrland har under senare år ett stort antal fall av harpest inträffat i Örebro län. Också i till exempel Stockholms län, Södermanland och Västra Götaland har vid flera tillfällen under 2000-talet flera tiotals människor smittats av harpest.
Sprids söderut
- Över huvud taget är tendensen att harpesten håller på att spridas söderut till områden där den tidigare inte funnits eller i vart fall varit mycket ovanlig, säger Torsten Mörner.
Uppsala län är ett undantag. Harpestsmitta förekommer i alla grannlän, men ännu finns inga påtagliga tecken på "inhemsk" smittspridning. Nästan alla som insjuknar i harpest i Uppsala län har smittats någon annanstans.
Varför det under senare år skett en geografisk spridning av harpesten är oklart.
— En teori vi har och som vi skulle vilja undersöka närmare är att det finns ett nära samband mellan bäverstammens utbredning och spridningen av harpest. Bävern skulle kunna vara den reservoar för harpestbakterien från vilken smittspridning sker till andra djurarter, säger Torsten Mörner.
Viltavdelningen vid SVA hade hoppats på ett anslag från Jordbruksverket för att i år i större skala börja undersöka förekomsten av harpestbakterien hos bävrar i olika delar av landet. Jordbruksverket prioriterade dock andra projekt framför detta.
Så jobbar vi med nyheter