50-åring som gillar koifiskar

I huset i Steninge råder lugn. Husfasaden är smyckad med blommor i hängande krukor. Inomhus finns det snittblommor, till och med på diskbänken, där tre blålila luktärtor står prydligt på rad i var sin liten glasvas. Radion står på, solen skiner och altandörren är öppen mot trädgården.
– Jag skulle kunna vara i trädgården hela tiden, jag glömmer bort att äta när jag håller på att rensa och planera. Men jag provar mig fram, jag har inga gröna fingrar utan jag experimenterar med vad som går och vad som överlever till nästa säsong, säger Birgitte som vanligtvis lyssnar till smeknamnet Gitte.

Till veckan fyller hon 50 år. Det firar hon med att åka till Turkiet en vecka tillsammans med sin man Björn som fyllde 50 i tisdags den 21 augusti, sina tre vuxna döttrar, deras män och barnbarnen.
– Jag har beställt en all inclusiveresa till oss alla. Det kostar lika mycket som om jag skulle ordna en fest. Vi åker tillsammans och vilar upp oss i stället.
Hon gillar att resa. Två gånger om året försöker hon och maken att komma i väg till Thailand.
– Jag gillar verkligen det landet. Folk är så trevliga utan att vara turisttrevliga, det har väl att göra med att de är buddhister, resonerar Birgitte där hon sitter vid köksbordet.

I trädgården finns en liten pool men inte för bad utan i den simmar koifiskar omkring. Det är en art av karp som föds upp i Japan. Sina första fiskar köpte Birgitte Koefoed Reppe och hennes man på en trädgårdsmässa.
– Det var en trevlig kille på mässan som sålde dem. Vi åkte hem därifrån med två fiskar och då hade vi inte ens gått färdigt på hela mässan, säger hon och skrattar.

Birgitte Koefoed Reppe är frisör och har drivit egen salong i många år men för drygt två år sedan sa hennes kropp ifrån. Förslitningsskador i kombination med reumatism gjorde att hon inte längre kunde gå till jobbet.
– Första året som sjukpensionär var mycket svårt. Det är väl först nu som jag känner att jag har något värde i mig själv, identiteten sitter mycket i arbetet.
När sedan någon anmälde henne till Försäkringskassan för att hon klippte hemma någon gång då och då blev hon både jättearg och ledsen.
– Men min handläggare förstod, hon bara skrattade och lugnade mig med att säga att jag skulle fortsätta att klippa någon gång ibland om jag mår bra av det. Folk vet inte om att jag har en dold sjukdom som går i skov.

Nu ser hon fram emot att ägna tid till barnbarnen, hon ser det som en ynnest att inte vara alltför gammal mormor. Men först ska hon fira sin mans 50-årsdag. Han ska få en termins ridlektioner för nybörjare.
– Jag vill gärna flytta till en gård i Simrishamn om några år där jag kan ha höns, flera hundar och fiskar. Min man ska absolut ha en häst men då måste han först lära sig att rida, säger Birgitte Koefoed Reppe glatt.