Annica Jansson Àr trött och stÀndigt pÄ helspÀnn för att nÄgot ska hÀnda hennes pappa som inte kan ta hand om sig sjÀlv och inte ens hantera en mobil.
Detta Àr en Äterpublicering av en text som första gÄngen fanns pÄ unt.se tisdagen den 15 oktober.
Sören Jansson var en bandymorfar. En sÄdan dÀr som skjutsade sina barnbarn till och frÄn alla trÀningar och knöt skridskor pÄ barn som bussades till isen för att fÄ prova pÄ bandy. Social, engagerad och tillgÀnglig för alla som behövde hans hjÀlp. Nu sitter han ensam i sin lÀgenhet och vet inte hur han ska knyta sina egna skor. Men det spelar mindre roll eftersom han ÀndÄ inte kan gÄ ut.
â Min kompis hittade honom irrandes i Kvarnengallerian en dag. DĂ„ hade han ingen aning om var han bodde, sĂ„ numera kan han inte gĂ„ ut sjĂ€lv, berĂ€ttar hans dotter Annica Jansson.
2019 genomgick Sören en minnesutredning eftersom familjen började mÀrka att allt inte var som det skulle. DÀrefter har det gÄtt snabbt. I mars i Är besökte Sören en lÀkare som kunde konstatera att han hade medelsvÄr till svÄr Alzheimers. I utlÄtandet stÄr bland annat att han har: "kronisk yrsel, Alzheimers demens (...) glömmer bort att Àta mat (...) Han kan inte hÄlla koll pÄ sina mediciner".
LÀkaren beskriver ocksÄ att Sören har mycket kort nÀrminne, har svÄrt att kommunicera och blandar ihop ord, samt att han Àr mycket orolig. Sören har fÄtt ett trygghetslarm frÄn kommunen som han ska kunna anvÀnda om nÄgot hÀnder, men enligt lÀkarutlÄtandet förstÄr han inte hur han ska anvÀnda det.
â Vi har ett ringschema jag, min syster och min Ă€ldsta son och ringer flera gĂ„nger om dagen, och sĂ„ gĂ„r min syster dit varje dag efter jobbet. Att han inte kan larma eller ens ringa sjĂ€lv skapar en enorm stress hos oss anhöriga, berĂ€ttar Annica Jansson.
Annicas pappa Sören Jansson nÀr hon tog honom pÄ semester i Ljusdal.
NÀr inget hÀnde med deras första ansökan om demensboende för pappan, gick de till lÀkaren igen för att fÄ en ny bedömning. LÀkaren konstaterade dÄ i början pÄ augusti att Sören hade blivit betydligt sÀmre i sin sjukdom och att demensboende behövde utredas skyndsamt.
TvÄ gÄnger har Uppsala kommun varit pÄ hembesök hos Sören. De kan bekrÀfta att Sörens problem med att klara sig sjÀlv Àr allvarliga eftersom han inte fÄr i sig mat, inte kan ta sina mediciner, inte kan kommunicera sina behov och pÄ grund av yrseln riskerar att bli farlig för sig sjÀlv samtidigt som han inte klarar av att larma. Samtidigt gör de bedömningen att han inte Àr aktuell för en plats pÄ demensboende. I stÀllet erbjuder de honom hemtjÀnst.
â HemtjĂ€nst fungerar inte för pappa för han behöver tillsyn dygnet runt. Dessutom behöver han omges av personal som Ă€r utbildade pĂ„ demensvĂ„rd. Hur ska en person som tappat stora delar av talet kunna förmedla sina behov till hemtjĂ€nstpersonal? MĂ„nga har inte ens en undersköterskeutbildning, sĂ€ger Annica Jansson.
NÀr UNT trÀffar Sören i hans lÀgenhet tillsammans med en av hans döttrar, Àr han glad och trevlig, men svÄr att ha ett samtal med. Samtidigt Àr han tydlig med vad han vill.
â Jag vill fĂ„ komma till ett boende, men det verkar svĂ„rt.
Annica Jansson har nu överklagat sin pappas Àrende till förvaltningsdomstolen.
Annika Jansson, som sjÀlv Àr 61 Är, och hennes syster blir allt tröttare av att bÄde hÄlla sin pappa under konstant uppsikt och kriga för vÄrd med kommunen.
â Vem av politikerna i Ă€ldrenĂ€mnden har den medicinska kunskapen att sĂ€tta sig över tvĂ„ lĂ€karbedömningar och bedömningar frĂ„n fysioterapeut?
Yvonne Jonsson Àr avdelningschef pÄ vÄrd- och omsorgsförvaltningen i Uppsala kommun och vill av sekretesskÀl inte svara pÄ frÄgor kring enskilda Àrenden. Men rent generellt svarar hon pÄ hur personer med grav demens och stort vÄrdbehov kan ordineras hemtjÀnst i stÀllet för sÀrskilt boende med dygnet runt tillsyn.
Yvonne Jonsson Àr avdelningschef pÄ vÄrd- och omsorgsförvaltningen, och anser att det finns demenskompetens inom hemtjÀnsten.
â Vi följer Ă€ldrenĂ€mndens viljeinriktning för bistĂ„ndsbedömning och praxis, samt domar pĂ„ omrĂ„det.
Det innebÀr att de gör en samlad bedömning utifrÄn olika individuella behov och utifrÄn vad andra fÄtt för stöd tidigare, för att bistÄndsbedömningen ska bli sÄ rÀttvis som möjligt.
HĂ€r har vi en man med Alzheimers som riskerar att gĂ„ ut och inte hitta hem, inte kan larma och inte tar sina mediciner. Ăr det lĂ€mpligt att ha hemtjĂ€nst nĂ€r han behöver sĂ„ mycket tillsyn?
â Om man har stora behov av hjĂ€lp och stöd kan man ha mĂ„nga besök hemtjĂ€nst över dygnets alla timmar och klarar man inte av att trycka pĂ„ ett larm sĂ„ fĂ„r man fler fysiska besök. Man kan ha 8-10 besök över ett dygn, fler under kortare period om sĂ„ behövs. Extrabesök, som kallas tillsynsbesök, kan vara 5-10 minuter och mer om sĂ„ behövs, sĂ€ger Yvonne Jonsson.
Sören Jansson, sÀger att han lÀngtar till att fÄ komma till ett boende.
Har hemtjÀnstpersonal den kunskapen som krÀvs för att ta hand om den hÀr typen av patienter?
â Hundra procent av all personal i hemtjĂ€nsten har inte kompetens om demens. I introduktionen av nya medarbetare i hemtjĂ€nsten genomgĂ„r man en digital utbildning i hur demenssjukdomar yttrar sig och hur man bemöter personer som har sjukdomen.
â Det finns ocksĂ„ demensteam som stödjer hemtjĂ€nstverksamheterna vid behov.
Den digitala grundutbildningen i Demens ABC Àr tvÄ timmar lÄng.
En stor del av de hemtjÀnstanstÀllda har bristande kunskaper i svenska, hur ska de kunna ta till sig en demensutbildning online?
â Det finns stödfunktioner, till exempel kollegor som kan vara sprĂ„kstödjare.
GÀllande Sörens behov har bÄde lÀkare och fysioterapeuter intygat att han Àr i stort behov av demensboende. Tar ni inte hÀnsyn till det?
â NĂ€r det gĂ€ller intyget som ska beskriva konsekvenserna av hĂ€lsotillstĂ„ndet sĂ„ krĂ€vs det ibland en bra motivering. Det rĂ€cker inte med att man skriver att en person har Alzheimers. Till exempel kan det behöva beskrivas att personen inte har uppfattning om tid och rum.
Annica Jansson har ett stort arbete med att ta hand om sin demente pappa. Men att kriga med kommunen om att han ska fÄ vÄrd Àr det som verkligen tar kraften ur henne.
Riskerar ni att lÀgga för stor tyngd pÄ anhöriga nÀr demenssjuka nekas boende?
â Vi kan aldrig krĂ€va att anhöriga ska bedriva omsorg. Enda gĂ„ngen man krĂ€ver nĂ„got av anhöriga Ă€r om man bor i hushĂ„llet, dĂ„ kan man stĂ€lla krav pĂ„ att köpa mat, stĂ€da eller tvĂ€tta. Ibland vill anhöriga fĂ„ hjĂ€lp till demensboende pĂ„ en gĂ„ng, men det snabbaste sĂ€ttet att fĂ„ hjĂ€lp Ă€r att ta emot hemtjĂ€nst. Finns det hemtjĂ€nst i gĂ„ng sĂ„ finns det bra möjlighet för bistĂ„ndshandlĂ€ggaren att ha kontakt med hemtjĂ€nsten och göra en ny bedömning.
Kan du förstÄ Sörens anhörigas förtvivlan?
â Ja, det kan jag förstĂ„, men det finns olika sĂ€tt att fĂ„ hjĂ€lp. Jag har sjĂ€lv haft en dement pappa, och det Ă€r en process att förstĂ„ vilken hjĂ€lp man kan fĂ„. Det Ă€r en period i en demenssjukdom dĂ€r man ser en förĂ€lder förĂ€ndras som Ă€r vĂ€ldigt svĂ„r.
Annica Jansson pendlar mellan ilska över det som hon uppfattar som en bristande empati för Àldre hos kommunen och en stor sorg.
â Jag Ă€r sĂ„ ledsen för att det var sĂ„ hĂ€r slutet pĂ„ min Ă€lskade pappas liv blev.
Annica Jansson och hennes syster har överklagat avslaget till förvaltningsrÀtten.