90-talisterna är ikapp och förbi

Det känns som om det bara var igår som tidningarna skrev att 20-something var det bästa sedan skivat bröd. Vi var det nya hoppet, vi skulle rädda världen, vi var livshungriga och smarta, skulle skapa fred i världen och föra Sveriges ekonomi till oanade höjder med hjälp av våra egenhändigt producerade produkter och UF-företag. Nu är alltså vår tid redan förbi. Fick vi bara fem minuter av fame när alla andra generationer innan oss fick femton? Typiskt att världen skulle börja snurra snabbare när det äntligen var vår tur.

Vilken generation var vi egentligen? Generation Y, Generation Smurf, MTV-generationen? Vi var rejvarna, hiphopparna, grungarna, de destruktiva och ironiska ungdomarna som konsumerade mest alkohol någonsin innan arton men som blev kreativa entreprenörer när vi blev torra bakom öronen. Vilka är vi nu? Och har man egentligen någonsin kunnat prata om oss som en generation, en massa? Är det inte vi som är individualisterna, var det inte hos oss som subkulturerna slog rot och blommade ut till fullo?
Men nåväl, nittiotalisterna. Generation Z enligt Wikipedia. Det är dem vi ska lägga fokus på nu. De som har bättre förutsättningar att lyckas i livet än någon tidigare generation, de nya 40-talisterna. Kunskapstörstande, self-made, kreativa, tekniska, miljömedvetna, ansvarstagande, sexuellt frigjorda. I've got love for you, if you are born in the 90s sjunger Marvin (the Martian) i remixen av Calvin Harris Acceptable in the 80s. Textraden fick mig att rygga till första gången jag hörde den. Sex med minderårig! Men nej, nej. De är lovliga nu.

Snart är de ifatt och förbi oss. Om ett år får de rösta, om ett år gasar de om oss på snorhala och pinnsmala landsvägar och gör vänstersvängar hej vilt. De har väl redan bluffat in sig på krogen, kan man tro. Det är väl de som står och trängs vid bardisken så att vi åttiotalister måste gå hem tidigare, för vem orkar skuffa undan en massa bäbisar för att få sig en drink och egentligen är vi alldeles för trötta för att orka festa hela natten längre.

Jag är rädd för att åttiotalisterna kommer att förlora kriget. Nittiotalisterna är yngre, snabbare, piggare. De är oförstörda, oskuldsfulla, de har ännu inte sett nerspydda studentkorridorer och Arbetsförmedlingens ändlösa könummersystem. Våra bröst kommer att hänga som tennisbollar i sockor före deras. Värmepannorna i källarna till våra nyinköpta och prisvidriga villor kommer att explodera före deras. Vi kommer att hata livet före dem. Vi kommer att dö före dem.

Nåväl. Vår enda tröst är att vi åtminstone ligger före nittiotalisterna i näringskedjan. Om ett par år är det vi som ska anställa dem. Skärpning pojkar och flickor, om ni retar upp åttiotalisterna kan vi inte garantera er säkerhet.

90-talisterna är ikapp och förbi

KRÖNIKA. Beresta, nätvana, miljömedvetna och kreativa. Så beskriver DN nittiotalisterna och kallar dem för Generation Smart. Det är alltså dags redan. Det tog bara ett år eller så innan vi åttiotalister blev utkonkurrerade.