Adam försöker få ordning på gården, men han har kommit av sig på grund av sorgen efter hundarna.
På en lantgård utanför Knivsta står en inredd barack och en husvagn med nät runt. Bildäck, redskap och en soffa ligger utspridda på marken.
Adam, som bor i baracken, öppnar dörren till husvagnen där några hönor och en tupp huserar. Han visar glatt upp ett dussin ägg i ljusa pastellfärger, innan han blir allvarlig.
– Det har varit ganska tomt här sedan polisen tog hundarna. Jag gissar att man har avlivat alla tre.
Adam heter egentligen något annat men inte vill medverka med namn då han är rädd för att bli kontaktad av djurrättsaktivister.
Han köpte en rumänsk gatuhund för sex år sedan. Två år senare blev hon dräktig vid en oplanerad parning på en rastgård. Två av valparna har han haft kvar, resten är sålda.
I UNT:s granskning har vi tittat på de hundattacker som anmälts till länsstyrelsen i Uppsala mellan 2022 och 2024. Adam är en av de 41 personer som blivit anmälda. Hans hundar har förekommit hos länsstyrelsen flera gånger eftersom två av dem har bitit människor.
– Tiken är den som bitit mest, men hon har aldrig bitit när jag är med. Det är aldrig någon som blivit skadad på riktigt. De vaktar gården och de förstår inte att de gör fel.
Totalt har det hänt vid sex tillfällen, enligt Adam. Länsstyrelsen i Uppsala beslutade därför i augusti förra året att hundarna ska hållas i koppel och bära munkorg.
Adam har en hönsgård i en husvagn. De pastellfärgade äggen kommer från en av hönorna.
Adams tillvaro ute på den stora tomten är ett liv med ganska få möten med människor och han har velat ge hundarna stor frihet.
– Det här är hundar som behöver röra sig mycket. Här på tomten har jag haft dem på löplina när jag åkt iväg eller löst när vi är hemma. Någon gång har de bitit av sig sina koppel, säger han och sätter på kaffepannan inne i baracken.
Det är vid sådana här tillfällen, när de kommit lösa, som de har bitit människor.
Den här hundgården byggde Adam till sina hundar efter att de smitit från gården och bitit människor.
I september förra året var Adam och hjälpte en kvinna med en flytt. Hundarna var med till kvinnans hus där de fick stanna inne när de åkte till soptippen.
På väg tillbaka fick damen ett samtal från polisen som frågade om det var hennes hundar som sprang lösa på hennes tomt. Sex poliser och två polisbilar stod och väntade när Adam och kvinnan svängde in vid huset, berättar han.
Här ute på fältet brukade hundarna springa omkring och jaga bort räven.
– Poliserna såg uppjagade ut, en stod med batong framme. Jag sa att det var ingen fara och att hundarna skäller för ni ser hotfulla ut. Jag ropade in hundarna i bilen och sedan flög poliserna på mig och frågade vad som hänt.
Hundarna hade smitit ut genom altandörren och en av dem hade bitit en kvinna i vaden.
– Då började polisen forska i registren kring hundarna. Det såg ju inte bra ut i och med att de hade bitit förut. Och så var det ju det där med att de inte hade koppel eller munkorg, men de var ju inomhus när jag lämnade dem.
Adam hade en rumänsk gatuhund som sprang fritt på lantgården tillsammans med sina båda vuxna valpar.
Hundarna omhändertogs och polisen gjorde senare mentaltest på dem.
– Jag visste inte då att det var sista gången jag skulle se dem, säger Adam.
Två av hundarna bedömdes som farliga. Enligt veterinärbedömningen var hundarna också överviktiga, hade dåligt med muskler och en av dem hade frakturer i tänderna.
Adam fick göra ett yttrande till länsstyrelsen där han skrev att han byggt en säker hundgård, att han ville ha tillbaka sina hundar och att de inte kunde rymma igen.
I november förra året avslog förvaltningsrätten hans yttrande.
Adam har varit noga med att sätta lås på hundgården för att hundarna inte skulle kunna smita ut.
Adams hundar bet sex gånger innan polisen omhändertog dem.
Enligt tjänsteanteckningar från länsstyrelsen avlivades två av hundarna den 1 november 2024.
Adam ställer ner kaffekoppen och bläddrar bland bilderna på hundarna i sin telefon: bilder från valpfödseln och på tiken när hon nosar nyfiket på en igelkott.
Tiken födde fem valpar hemma hos Adam efter en oplanerad parning i en rastgård.
Adams tik lever idag bara som ett minne i hans telefon. Detta är ett av de få fotografier han har.
– Jag är fortfarande deppig. Du ser ju hur det ser ut här, man får inte energi att ta hand om någonting. Jag känner mig så sviken av systemet, ingen har tagit hänsyn till hundarna.
Men de tog ju inte hundarna direkt, de bet ju flera gånger utan att de tog dem?
– Jag räknade med att länsstyrelsen bedömde att det var säkert med rastgården. Polisen ser ju bara incidenter i anmälningar. Det står ju ingenstans om alla möten med människor som de viftar på svansen för och ligger i knät på.
Vid sex tillfällen har Adams hundar attackerat människor. De omhändertogs och avlivades i november förra året.
Vad tänker du kring de som blivit bitna?
– Jag kan bara beklaga. Jag har ersatt en person för stelkrampsspruta och byxor som gick sönder. Sedan är de vaktande hundar och skäller på folk som kommer innanför deras revir. Det är deras natur.
Har du tagit ansvar?
– Både ja och nej. Jag har inte släppt ut hundarna, de har rymt själva när jag inte varit hemma. Det mesta av det som hänt har varit olyckshändelser.