Det visar forskare vid bland annat Lunds universitet, Regionalt cancercentrum Uppsala Örebro och Umeå universitet i en ny studie, som på måndagen presenterades vid det europeiska urologimötet i Madrid och publiceras den i den välrenommerade facktidskriften European Urology.
– I strid med gällande riktlinjer verkar i många fall patientens kronologiska ålder spela en avgörande för behandlingsbeslutet i stället för hur länge han kan förväntas leva om cancern botas. Betydligt fler män i 70-årsåldern med prostatacancer av högrisktyp bör erbjudas botande behandling, säger Ola Bratt, docent i urologi vid Lunds universitet och gärforskare vid Oxforduniversitetet i England.
Studien bygger på uppgifter från flera olika register om samtliga drygt 19 000 män under 80 år som behandlades för prostatacancer av högrisktyp i Sverige under en elvaårsperiod. När tumören är av högrisktyp är risken stor för att den ska spridas till andra delar av kroppen och leda till döden.
Enligt de nationella riktlinjerna bör män med prostatacancer av högrisktyp, oavsett hur gamla de är, erbjudas operation eller strålbehandling för att bota sjukdomen om de förväntas leva längre än fem år. Om mannen förväntas leva kortare tid än så rekommenderas hormonbehandling, som brukar kunna bromsa cancern tills dess att han dör av någon annan orsak än prostatacancern.
– När det gäller män som är yngre än 70 år verkar dessa riktlinjer följas, men för män som är mellan 70 och 80 när de får sin diagnos ser vi en påtaglig underbehandling. En man som inte har andra försvårande sjukdomar i den åldern har goda chanser att leva under minst tio år till, säger Ola Bratt.
Andelen män med prostatacancer av högrisktyp i åldern 70 till 80 år som behandlades med operation eller strålning mer än fördubblades mellan 2001 och 2012. Ändå fick fortfarande i slutet av perioden knappt fyra av tio sådan potentiellt botande behandling.
Hur stor andel som behandlades varierade dock trefaldigt mellan olika landsting, från bara cirka var fjärde i till exempel Örebro och Västra Götaland till mer än tre av fyra i Kronobergs och Uppsala län.
– Varierande kunskaper hos läkarna om mäns förväntade kvarvarande livstid kan bidra till skillnaderna. De pekar också på att behandlingsbesluten ofta inte bygger på tillräckligt ingående diskussioner med de drabbade männen, säger Ola Bratt.