Vardagsrumsbordet i lägenheten på Kvarngärdet i Uppsala är proppat med fikafat och godisskålar. Jag börjar intervjun med att erkänna att jag inte ens har känt till vad alevism är.
– Du är inte ensam, skrattar Aynur Akgül och håller fram ett fat med hembakade fetaostbullar.
Ändå är Uppsala den stad i Sverige med flest aleviter. Här bor, enligt Alevitiska riksförbundet, 3 500 personer med bakgrund i alevismen. I hela Sverige uppges de vara omkring 14 000. Så det är inte så konstigt att det är här i Uppsala som aleviterna nu kämpar för att få bygga sitt första möteshus på svensk mark. Nu på lördag arrangerar de en stor fest i Fyris park i Uppsala. Drygt 500 gäster väntas, de flesta är aleviter, men även politiker och myndighetspersoner är inbjudna. Festen blir ett slags startskott i kampen för ett eget hus.
– I dag låter Berthåga kyrka oss ha begravningar där. Men det skulle såklart betyda mycket för oss att ha vårt eget ställe där vi kan samlas och utöva vår lära som ligger mycket nära de svenska värderingarna om jämställdhet och barns rättigheter, säger Aynur Akgül.
– Det skulle vara ett kulturhus där alla människor är välkomna, oavsett religion. Vi tror att det är många som vill hitta kärlek till en ny tro och kultur, säger Nevin Kamilagaoglu.
I hela Europa tros antalet aleviter vara 1,5 miljoner. De flesta har sina rötter i Turkiet, precis som de aleviter UNT träffar den här eftermiddagen. När jag ber dem berätta om alevismen blir det tydligt att den inte enkelt kan placeras in i ett fack. En slags filosofisk religion kan man kalla den, säger de. Eller ett levnadssätt, som är besläktad med humanismen, där man sätter människan i centrum.
– Människan, naturen och familjen är grundelementen i alevismen, säger Maho Cicek.
Men ni har ingen gud?
– Det är du. Och jag. När jag ser ditt ansikte ser jag guds ansikte, precis som du ser guds ansikte när du ser mitt. Gud finns inom oss, säger Ali Cagan.
Ali Caglan är det manliga språkröret för Alevitiska riksförbundet i Sverige, som alltid har en kvinna och en man som talespersoner. Han är även en berömd alevitisk musiker, som spelar det traditionella stränginstrumentet saz. 1993 var han nära att omkomma i en massaker i den turkiska staden Sivas, där han och andra aleviter samlats för en festival. Muslimska extremister satte eld på hotellet där de bodde och 37 människor dog. Ali Cagan överlevde sedan han lyckats fly ut genom ett fönster.
Aleviterna bär på en lång historia av förtryck. Alevism är godkänt som trossamfund i Sverige och flera andra länder i Europa – men inte i Turkiet, där det bor uppemot 20 miljoner aleviter. Nevin Kamilagaoglu berättar att hon som elvaåring inte vågade berätta för någon på sin internatskola i Turkiet att hon var alevit. När lärare och skolkamrater ändå upptäckte det blev hon utfryst.
– Jag gick helt själv i tre år. Förtrycket mot aleviter gjorde mig väldigt arg och som tonåring började jag engagera mig politiskt för mänskliga rättigheter. Jag fick sitta fyra år i fängelse för mina politiska åsikter.
1986 flydde Nevin Kamilagaoglu till Sverige. Kampen för aleviterna och för mänskliga rättigheter tog hon med sig. I dag är Nevin Kamilagaoglu det kvinnliga språkröret för Alevitiska riksförbundet. Hon är också ordförande för alevitiska kvinnor i hela Europa.
På grund av det historiska förtrycket har aleviterna även i Europa varit rädda för att vara alltför synliga.
– Att den muslimska extremismen växer gör oss väldigt oroliga. Men vi ska inte behöva vara rädda i Europa, vi måste kämpa för mänskliga rättigheter och för vår kultur, säger Nevin Kamilagaoglu.
Hur låter stränginstrumentet saz? I klippet ovan spelar den berömde alevitiske musikern Ali Caglan instrumentet.