Det är framför allt unga tallar som ingår i älgars favoritmeny, och Skogsstyrelsens återkommande älgbetesinventeringar, Äbin, visar att tallplanteringar ofta drabbas av stora älgbetesskador.
– Betesskadorna varierar i landet och länet. Det är inte heller bara älgar som framför allt under vinter och tidig vår har tallungskogar som foderresurs, även andra hjortdjur som kronhjortar och rådjur skadar skogen, säger Matts Rolander, viltsamordnare vid Skogsstyrelsens region Mitt.
Äbin 2015/16 visade att de största skadorna på ungskogen finns i södra Sverige. En förklaring är att där finns många hjortdjur samtidigt som andelen tall är låg. Betestrycket blir högre. I Uppsala län är framförallt de södra delarna och Roslagen drabbade.
Det är inte bara antal hjortdjur i ett område som påverkar hur planteringar drabbas. Det kan Rune Pettersson som äger och brukar totalt 725 hektar skog med huvudgård i Lillvreta, berätta om. På ett av sina skogsskiften planterade han tall på två områden med bara någon kilometer emellan.
– Planteringen gjordes för åtta år sedan och på det ena stället är alla plantor skadade. Toppar och grenar är avbetade, det är gnagskador på stammarna och stammar är avbrutna. Det enda de plantorna kanske kan bli är massaved. På det andra området ser det mycket bättre ut, bara ett fåtal plantor är skadade, och de kommer sannolikt att blir fullgott timmer av stammarna om 60-70 år, säger Rune Pettersson.
Skogsforsk, skogsägarnas forskningsorganisation, har i ett 30-årigt projekt kartlagt betesskador på tallplanteringar. Resultaten visade att ett hektar med skadade tallplantor kan tappa 70 procent i värde jämfört med en plantering som fått stå i fred för älga. Sammanlagda förluster i Sverige kan enligt Matts Rolander uppgå till miljardbelopp.
Ett sätt att undvika älgbetesskador är att plantera annat än tall efter avverkning. Många skogsägare väljer gran eftersom älgar är betydligt mindre förtjusta i granar:
– Men olika marktyper är lämpade för olika träd. I Uppland har 50 procent av den mark som är bäst för tall i stället planterats med gran. Gran får oftast stå i fred för älgar, men de tål torka och storm sämre och ger mindre foder, säger Matts Rolander.
Rune Pettersson undviker att plantera gran på tallmarker, men försöker i stället se till att det finns lövträd i planteringar, i skogsbryn och kantzoner. Lövträd som rönn, asp, sälg och ek ingår inte bara i det som älgar tycker om att äta, de ingår också i Äbin:
– Lövträd gör att betestrycket på tall lättar, och vid röjning är det bra att lämna lövträd och redan betade tallar med förhoppningen att oskadade träd får stå i fred. Fyra-fem meter räknas som älgsäker höjd, säger Matts Rolander.
Representanter för skogsägare och jägare sitter tillsammans med i älgförvaltningsgrupper för de älgförvaltningsområden alla län delats in i sedan 2012. I varje förvaltningsområde finns en förvaltningsplan, och när den upprättas ska hänsyn tas till fodertillgång och skadenivåer på skog. I Uppsala län finns sex älgförvaltningsområden, Rune Pettersson sitter i Österbybruks älgförvaltningsgrupp.
– Det är inte alltid lätt att få jägarnas gehör när det gäller betestryck. Fler älgar är bättre för dem, men inte för oss. I mina skogar har det varit för mycket älg de sista åren då minst 60 procent av ungtallarna har skadats, och det är inte acceptabelt. Risk och kostnader för trafikolyckor måste också vägas in, säger Rune Pettersson.