Naturskyddsföreningen radar också upp ett antal faktorer som gör läget för Östersjön akut. Kväveutsläppen från fartyg är fortfarande omfattande. Omställningen med fler dieseldrivna personbilar är bra för atmosfären, men värre för havet då kväveutsläppen ökar. EU:s fiskekvoter fortsätter att leda till utfiskning. Utsläppen av fosfater (tvätt- och diskmedel) minskar, men är fortfarande stort i exempelvis Polen.
Jordbruket fortsätter att läcka gödsel som innebär övergödning i havet. Ett särskilt stort bekymmer är läckaget av gödsel från de enorma djurfabrikerna i öst, där slaktdjurens spillning i många fall bara läggs i naturen för vidare transport till Östersjön via de lokala vattendragen.
Det finns en motbild också, som delges av regeringen. Den 30 juni avslutades Sveriges ordförandeskap i Helsingforskommissionen efter två år. Framsteg har gjorts med bland annat reningen av avloppsverk, vilket minskar övergödningen. Beredskapen för oljeutsläpp har förbättrats, liksom hanteringen av fartygens toalettavfall. Ryssland deltar också numera i flera samarbetsprojekt inom kommissionen, vilket är en viktig signal för Östersjöns framtid.
Parallellt verkar EU:s Östersjöstrategi sedan 2010. EU-länderna har åstadkommit förbättringar vad gäller till exempel tjuvfisket och så kallade överfångster som leder till att stora mängder fångad fisk slängs. Men en rapport från Oceana, den internationella organisationen för marint bevarande, från i våras visar att det fortfarande förekommer en rad ohållbara fiskemetoder – både lagliga och olagliga. Endast fem av 50 kommersiellt fiskade arter fiskas i enlighet med den tillåtna fångstmängden, vilket betyder att 90 procent av arterna fiskas på ett i längden ohållbart sätt.
Ändå visade en rapport från havsforskningsrådet ICES i juni på flera positiva trender. Det visar sig att beståndet av torsk, strömming och skarpsill ökar i Östersjön, och detsamma gäller flera plattfiskar. Särskilt anmärkningsvärt är att den hårt drabbade torsken äntligen blivit vanligare igen.
Dock måste man vänta för att se om ökningen är beständig. Just torsken påverkas av flera yttre naturliga variationer, till exempel storleken på strömmarna av saltvatten från Nordsjön.
Efter en sammanvägning av alla delvis motstridiga uppgifter kan man konstatera att problemen för Östersjön finns, och att de är stora. Ändå måste framtidsutsikterna betraktas som goda, bara de nio länderna längs kusterna fortsätter på den inslagna vägen. Det är ett älskat innanhav som under lång tid hållit på att förstöras och det har man sent omsider insett.
Folkets kärlek till Östersjön ska inte underskattas som en faktor för havets överlevnad. Det är ingen tillfällighet att miljardärer som Björn Carlson, grundare till investmentbolaget Luxonen, och Ingvar Kamprad skänkt stora belopp till havsforskningen. De har båda en önskan att bli folkkära. Men viktigast för Östersjön är ändå det allt tätare samarbetet mellan länderna kring havet och inom EU. Särskilt viktigt är det att Ryssland är med.
Läget för Östersjön är alltså allvarligt, men ändå hoppfullt.