Anna var två dagar från katastrofen
När Anna Vinnars, 18 år, landade på Arlanda flygplats natten till julafton anade hon aldrig att en tsunami två dagar senare skulle skölja över den thailändska stranden som hon legat på.
Anna Vinnars har fortfarande inte hört från alla som hon lärde känna på sin Thailandssemester. Hon kan bara hoppas att de alla har överlevt katastrofen.
Foto: Hans E Ericson
Anna och hennes äldre syster hade varit i paradiset, som hon själv beskriver det.
— Det kändes sorgligt när jag fick veta om vågen, men jag visste inte att det var så stort. Jag trodde bara att folk hade blivit skadade, inte att de hade dött.
När vänner här hemma, från USA, Norge och Danmark ringde och hörde efter om Anna hade överlevt katastrofen, insåg hon plötsligt hur nära inpå katastrofen hon verkligen hade varit.
— Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, man var så nära döden, menar hon.
Nu läser Anna varje tidning hon kommer över, och hon har fått mail från några överlevande som hon lärde känna där nere, men inte alla.
— Det är det som känns värst, att man inte vet om de lever eller är döda. Dagen då jag åkte hem sa man liksom "Vi ses om ett år!". Nu vet jag inte ens vad som står kvar, det man ser på bilderna är en massa lik och uppochnervända bilar.
Anna berättar att vistelsen där borta var underbar och att hon vill åka ner dit igen, men att det är vore jobbigt att se hemskheterna.
— Thailändarna kommer antagligen att bygga upp det här ganska fort, men glimten i ögat återkommer nog inte på ett bra tag. Det är beundransvärt att de som har förlorat så himla mycket hjälper andra.
Så jobbar vi med nyheter