Ännu ett haveri efter Gazakriget
Ingen kan missa innebörden. Teckningen och den tillhörande texten säger att den som varnar för antisemitism just genom detta bevisar att han eller hon vill mörda palestinier.
Att FiB/Kulturfront publicerar en teckning av detta slag förvånar inte. Mer uppseendeväckande är den uppföljning som tidningen Medievärlden, alltså Tidningsutgivarnas eget branschorgan, valt att göra i sin nätupplaga i går. Där får Björn Wiman vid Expressens kulturredaktion, en av många som reagerat mot collaget, frågan "Är Dilsa heligare än profeten" (tidningens medarbetare Axel Andén anspelar alltså på Jyllands-Postens Muhammedteckningar).
Andén vill få läsarna att tro att Wiman krävt att FiB/Kulturfronts teckning ska förbjudas. Därmed ska han framstå som en hycklande och selektiv anhängare av tryckfrihet - att förolämpa Profeten var tillåtet, men det ska inte vara tillåtet att förolämpa Demirbag-Steen.
Men Wiman tycker inte så. Han skrev nämligen också att de som sprider teckningar av detta slag är i sin fulla rätt att göra det. Om Andén inte avsiktligt utgått från en falsk bild av Wimans åsikt så blir slutsatsen att han inte förstår skillnaden mellan att uttala sig kritiskt om ett visst yttrande och att vilja förbjuda själva yttrandet. Det finns många som aldrig tänkt på denna distinktion, men de brukar inte jobba på Medievärlden.
Hädelse är tillåten enligt svensk lag. Man får uttala sig hur respektlöst som helst om vilken religion som helst. Förtal av enskilda personer kan däremot beivras lagligt, liksom hets mot folkgrupp. Men smaklöshet och förolämpningar är inte förtal och för åtal för hets mot folkgrupp krävs mycket grova utfall.
Andén tycks aldrig ha ägnat sådana frågor en tanke. I stället försöker han befästa just den förvrängning av logik och moral som FiB/K utgår från: att den som oroas av hets mot judar måste gilla hets mot muslimer. Och detta sker alltså i Tidningsutgivarnas eget organ. Vad händer härnäst?
Så jobbar vi med nyheter