Enligt en medarbetarenkät på stadsbyggnadskontoret 2012 känner sig omkring 25 av drygt 110 anställda kränkta.
Erik Gunnarsson, handläggare på Arbetsmiljöverket, tycker att detta är en signal på brister i arbetsmiljön och att personalen far illa.
– Det finns all anledning att ta uppgiften på allvar. Man bör utreda orsakerna och vid behov vidta åtgärder, säger han.
Sigtunabygden har talat med flera anställda. De berättar om en hög arbetsbelastning och otydlig struktur. De oroar sig för att situationen blir värre. Flera klagar på en dålig ledning som använder sig av härskarteknik.
– Om man gör något bra så uppmärksammas det inte. Om man gör något mindre bra så blir det en stor grej av det. Ofta känner man sig ifrågasatt. Det är felsökande och grävande i detaljer, säger en av dem.
Flera personer som har sagt upp sig är arga och målar en tråkig bild: maktmissbruk, en toppstyrd organisation som inte tar hänsyn till personalen och utfrysta anställda. Kontoret sägs inte ta vara på sin personal.
Michael Zingermann, Kommunals arbetsplatsombud, delar inte samma negativa syn, men bekräftar att det har funnits missnöje. Därför har man låtit Previa göra en psykosocial genomlysning på medarbetarna.
– Man jobbar fortfarande med detta, säger han.
Pia Bergh, Visions huvudskyddsombud, berättar att kontoret har två enheter som ser olika på stress och arbetsbelastning: att tjänstemännen som jobbar på kontoret är mer stressade ärendemässigt än anställda som jobbar ute. Och missnöjet har funnits i minst fem år.
Enligt henne är de kränkningarna som upplevs inte detsamma som kränkningar i lagens mening: att det inte handlar om kränkningar när det gäller religion, sexuell läggning eller etnicitet. Eller systematiska och upprepade klandervärda handlingar.
– Det handlar mycket om att folk känner sig förbisedda, nonchalerade eller att man inte har varit snäll eller ärlig mot dem.
Är det inte allvarligt ändå?
– Det är allvarligt. Men inte lika allvarligt som att individer genom särbehandling ställs utanför.