JÀmfört med i vÄras Àr beredskapen betydligt bÀttre. Bland annat behöver personalen nu inte oroa sig för att skyddsutrustningen ska ta slut.
NÀr den andra covidvÄgen drog in i Uppsala hade personalen pÄ centralintensiven pÄ Akademiska sjukhuset inte hunnit vila ut efter den chockartade första vÄgen i vÄras. Inte ens sommaren erbjöd nÄgon riktig ÄterhÀmtning; ingen fick ta ut full semester.
SÄ nÀr intensivvÄrdsplatserna Äter började fyllas pÄ med covidpatienter var det tungt, konstaterar sjuksköterskan Jennie Eriksson.
â Vi var mĂ„nga som kĂ€nde oss trötta och lite uppgivna. Men nĂ€r vi vĂ€l insĂ„g att vi Ă€r i vĂ„g tvĂ„ stĂ€llde vi om. Vi har inget val, patienterna behöver ju att vi tar hand om dom.
Bakom Jennie Eriksson slĂ„s dörren till intensivvĂ„rdssalen upp och en av hennes kolleger â iförd skyddsmask, visir, heltĂ€ckande blĂ„tt förklĂ€de och handskar â kommer ut och drar vant av sig masken. NĂ€sryggen har ett lysande rött skavsĂ„r.
Innan dörren svÀnger tillbaka skymtar mer personal bakom skyddsmasker, kanten pÄ en sjuksÀng samt skÀrmar som visar de nedsövda patienternas vÀrden.
Undersköterskan Robert Kovacs har jobbat inom intensivvÄrden sedan 1991. Aldrig har han varit med om nÄgot som liknar detta.
â Det hĂ€r Ă€r extremt. Alla hygienrutiner som krĂ€vs. Slarvar jag kan det var jag som ligger dĂ€rinne, sĂ€ger han och nickar mot vĂ„rdsalen.
Det Àr mycket strikta hygienrutiner för alla som ska gÄ in eller ut frÄn centralintensiven. "Slarvar jag kan det var jag som ligger dÀrinne", sÀger undersköterskan Robert Kovacs.
IntensivvÄrd Àr den mest resurskrÀvande sjukvÄrdsformen. Patienterna Àr kopplade till högteknologisk utrustning och vÄrdas av specialutbildad personal. Inte bara medicinsk vÄrd behövs, utan ocksÄ det mest basala: personalen borstar tÀnder, rakar skÀgg, torkar rumpor och alla andra hygienrutiner som vi mÀnniskor vanligen sköter pÄ egen hand.
Ăn sĂ„ lĂ€nge hinner personalen med. I skrivande stund behöver 16 covidpatienter intensivvĂ„rd pĂ„ Akademiska, men alla vĂ„rdas inte pĂ„ centralintensiven. Robert Kovacs och Jennie Eriksson beskriver lĂ€get som "anstrĂ€ngt men under kontroll".
â Vi har varit sĂ„ pass fullbelagda att man nu öppnat platser pĂ„ andra avdelningar och vi har ocksĂ„ skickat patienter till andra sjukhus. Tack vare det klarar vi av vĂ„rt dagliga arbete med vĂ„r egen personal. Men vi har inte resurser för en kraftigt ökad smittspridning, jag hoppas verkligen att folk följer restriktionerna, sĂ€ger Jennie Eriksson.
"Som situationen Àr nu har vi det under kontroll. Men om smittspridningen fortsÀtter att öka riskerar vi att fÄ en liknande situation som i vÄras", sÀger intensivvÄrdssjuksköterskan Jennie Eriksson.
Det Àr en bit kvar till lÀget i vÄras. Toppen nÄddes 18 april, dÄ Akademiska sjukhuset hade 26 intensivvÄrdspatienter. För att klara situationen behövde centralintensiven skapa fler platser. Sköterskor frÄn andra avdelningar kallades in och snabbutbildades pÄ plats. Personalen fick ocksÄ ansvar för fler patienter, vilket krÀvde att vissa moment prioriterades bort.
â Vi hann inte tvĂ€tta patienterna lika ofta som vanligt utan behövde prioritera mer livsviktiga saker. Det Ă€r klart att sĂ„nt inte kĂ€nns bra, sĂ€ger Robert Kovacs.
Till skillnad frÄn situationen i vÄras, dÄ det överrumplande inflödet av svÄrt sjuka covidpatienter tvingade vÄrden till mer eller mindre improviserade lösningar, Àr man nu förberedd. Personalen behöver inte oroa sig för att skyddsutrustningen ska ta slut. Det finns en tydlig plan som pekar ut vilka avdelningar som ska avlasta intensiven.
Och sĂ„ har man blivit bĂ€ttre pĂ„ att vĂ„rda covidpatienterna; fĂ€rre behöver lĂ€ggas i respirator och fler överlever. Man har exempelvis sett att de tar upp syre bĂ€ttre nĂ€r de vĂ„rdas i buklĂ€ge â alltsĂ„ pĂ„ mage. De behandlas ocksĂ„ med fler lĂ€kemedel, bland annat blodförtunnande för att förhindra blodproppar.
Varje anstÀlld har sin egen personliga skyddsmask.
Att arbeta med svÄrt sjuka patienter Àr Jennie Erikssons och Robert Kovacs vardag. Men vÄrden av covidpatienter Àr extra krÀvande. Dels Àr de vÀldigt sjuka och behöver ofta ligga i respirator lÀngre Àn andra patienter. Dels Àr det slitigt att jobba i skyddsutrustningen.
â Det Ă€r tungt att andas i munskydd eller mask ett helt pass. Och eftersom utrustningen sitter Ă„t hĂ„rt fĂ„r mĂ„nga problem med spĂ€nningar i nacke och axlar, sĂ€ger Robert Kovacs.
Besöksförbudet frestar ocksÄ pÄ, sÀger Jennie Eriksson:
â Ăven om vĂ„ra patienter den största tiden Ă€r nedsövda kĂ€nns det sorgligt att de ska ligga hĂ€r sĂ„ lĂ€nge utan nĂ„gra anhöriga runtomkring sig. Men sedan, nĂ€r nĂ„gon som vaknat upp fĂ„r prata med sina barn eller kanske fru pĂ„ facetime och man ser hur rörda alla blir... dĂ„ blir man sjĂ€lv rĂ€tt rörd.
En extremt tuff vĂ„r och en slitig höst â nĂ€r ska ni fĂ„ vila?
Jennie Eriksson och Robert Kovacs tittar lite uppgivet pÄ varandra.
â Jaa, vem vet. NĂ€r vi inte har nĂ„gon smittspridning lĂ€ngre utan bara ett fĂ„tal patienter. Kanske om ett Ă„r, sĂ€ger Robert Kovacs.