Är demokrati lika med a-kassa?

Det måste vara dags att skriva om historieböckerna. Alla som hittills har trott att den svenska demokratin fick sitt slutliga genombrott 1921, då den allmänna och lika rösträtten äntligen omfattade även kvinnor, har haft fel. Den svenska demokratin härstammar från 1935.
På något annat sätt är det svårt att tolka LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, när hon på SSU-kongressen i förra veckan kallade den nuvarande alliansregeringens agerande för "ett direkt hot mot demokratin". För det handlar naturligtvis fortfarande om a-kassan, om de sänkta ersättningsnivåerna, de uppstramade reglerna och om hur detta snabbt förändrades efter valet.
Typografförbundet bildade redan 1885 Sveriges första a-kassa, men det dröjde till 1935 innan staten för första gången började ge skattebidrag till a-kassorna. Och enligt Wanja Lundby-Wedins logik borde väl detta markera den verkliga demokratins startskott. Vid den här tiden utgjordes ersättningen av högst sex kronor och lägst två kronor per dag. Kvinnor kunde få nöja sig med en krona.

LO-ordföranden är sur för att den intresseorganisation hon företräder inte får tillräckligt med tid att ge synpunkter på regeringens förslag. Det får hon gärna vara. Företrädare för andra organisationer har också kritiserat regeringen för att gå för fort fram. Det är kritik man bör lyssna på, även om man ska minnas att samma personer utan att tveka kommer att anklaga regeringen för att agera för långsamt när detta bättre passar deras syften. Sådant hör till i politiken.
Däremot bör Wanja Lundby-Wedin vara mer noga med hur hon använder ordet demokrati. Det finns gott om tillfällen under året då politiker och fackliga ledare håller högtidstal om värdet av att vinna varje generation till stöd för demokratin och att den aldrig kan tas för självklar. Och då handlar det - ärligt talat - inte om a-kassan.
När Olof Palme en gång fick frågan om det verkligen kunde kallas demokrati när samma parti alltid satt vid makten svarade han att "högern" styrde näringslivet och medierna. Alltså var det bara när socialdemokraterna hade regeringsmakten som det rådde demokratisk balans. Efter maktskiftet i höstas har liknande tongångar synts och hörts lite varstans, bland annat på nätets s-bloggar.
Plötsligt förvandlas demokrati till något annat än folkets möjlighet att fritt välja och avsätta sina makthavare. Demokrati innebär i stället socialdemokraternas rätt att regera och LO:s rätt att ha direkt tillträde till statsministern. Och så statsbidrag till a-kassan, förstås.

Alliansen berättade före valet att man ville förändra a-kassan, och en majoritet av folket röstade på de fyra allianspartierna. Det står Wanja Lundby-Wedin fritt att idiotförklara folket för detta beslut. Men man urholkar begreppet rejält genom att kalla förändringarna för ett "direkt hot mot demokratin". Även om det går väldigt snabbt i svängarna.