Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson möttes på plats efter plats av tysta motdemonstrationer. Vanliga människor ställde sig med ryggen mot honom, utan att föra oväsen och utan att försöka hindra honom att tala. Effekten blev stark.
I det offentliga rummet har alla partier och politiker samma rätt att hålla möten. Det finns inga undantag och inga frikort för någon att bryta mot den regeln. Men man behöver inte låtsas som om man tycker att ett budskap av den typ som Åkesson för fram är jämförbart med politiska budskap av andra slag.
Tyvärr har vi samtidigt, under våren, sett flera uttryck för flathet mot rasistiska budskap av ett slag som hade varit helt otänkbart för bara några år sedan. Ett gemensamt drag är att den värdegrund som olika institutioner och företag själva formulerat för sitt arbete inte längre tycks gälla. Eller är det så att man inte förmår hålla huvudet kallt och tankarna klara när de principer som man förut trodde var självklara utmanas eller öppet förnekas av högljudda politiska krafter?
Ett exempel är Sveriges Radios avstängning av ståuppkomikern Soran Ismail. Public service ska iaktta partipolitisk neutralitet och samtidigt stå för alla människors lika värde. Men när det dyker upp ett politiskt parti som förnekar alla människors lika värde så blir det plötsligt ett uttryck för partipolitik att hålla fast vid värdegrunden. Alltså fick Soran Ismail inte längre medverka, eftersom det han sade nu kunde uppfattas som partipolitik.
Så har vi exemplet med Stockholms tunnelbana. Sverigedemokraternas affisch om ”organiserat tiggeri” var uppenbart lögnaktig – det finns inga belägg för någon organiserad brottslighet – och riktades direkt mot en bestämd grupp, nämligen romer från Rumänien.
Men det är också så, som Maria Ripenberg kunde visa på UNT:s ledarsida en 16 maj, att Stockholms lokaltrafik har ett eget värdegrundsdokument. Där klargörs att de affischutrymmen som SL kontrollerar inte får användas för nedsättande påståenden om utpekade grupper. Hur skulle SL se på en affischkampanj från det uttalat nazistiska Svenskarnas parti med insinuationer om ”judisk” organiserad brottslighet? Skulle en sådan kampanj betraktas annorlunda – de flesta av oss har ju ändå hört talas om Förintelsen och vet i stora drag vad nazismen innebär? Men vad är det för skillnad på judar och romer – som också utsattes för samma förintelse under nazismens herravälde i Europa? Genom att strunta i den värdegrund man själv formulerat har SL försatt sig i ett hopplöst argumentationsläge.
Under EU-valrörelsen har vi också fått veta att Skolverket inte anser sig kunna säga nej till eventuella propåer från just Svenskarnas parti att få sätta upp bokbord och på andra sätt ”informera” på skolorna. Ändå har skolan en värdegrund som dels bygger på tanken om allas lika värde, dels utgår från uppfattningen att alla elever har rätt att känna sig trygga i skolmiljön. Men eftersom skolan ska vara neutral i förhållande till olika politiska budskap kan alltså elever med exempelvis judisk, afrikansk eller romsk bakgrund tvingas uppleva att organiserade nazister får lägga ut Sions vises protokoll eller andra lögnaktiga hatskrifter på ett bokbord eller genomföra skolpresentationer där man antingen förnekar Förintelsen eller säger att den borde upprepas (de två påståendena brukar hänga samman).
Men inte menar väl Skolverket så, på allvar? Nej, det är möjligt. Men orkar man inte ens försöka tänka efter vad värdegrunden betyder så kan detta bli konsekvensen.
Är det en ”normalisering” av rasism och nazism som pågår? Eller är det bara fråga om en utbredd ovana att resonera i viktiga principfrågor? En representant för Sveriges annonsörer ursäktade SL med hänvisning till yttrandefriheten. Men yttrandefriheten tillåter Åkesson att hålla torgmöte, varken mer eller mindre. Den betyder inte att SL eller Skolverket själva måste göra sig till redskap för rasister.
Håkan Holmberg Politisk chefredaktör