Arbetsrätt ur takt med tiden
Det var bara några år sedan som de borgerliga partierna tillsammans med miljöpartiet drev igenom undantag i turordningsreglerna för företag med högst tio anställda. Men nu i regeringsställning är det annat ljud i skällan.
Sven-Otto Littorin och Anders Borg gör ett stort nummer av att anställningsskyddets utformning inte har någon större påverkan på sysselsättningen. Rätt eller fel?
På uppdrag av Institutet för Näringslivsforskning har Per Skedinger, docent i nationalekonomi, undersökt om regeringen har täckning för sina påståenden. I skriften Effekter av anställningsskydd - vad säger forskningen? har han sammanställt resultaten av de senaste årens forskning kring anställningstrygghet.
Skedinger gör tummen ned för ministrarnas påståenden. Visserligen går det inte att säga om ett svagare anställningsskydd skulle ge fler jobb - men däremot skulle rörligheten på arbetsmarknaden öka. Fler skulle avskedas och fler skulle anställas. Och vinnarna på en sådan arbetsmarknad är de som i dag är förlorare: ungdomar, vissa invandrargrupper, långtidsarbetslösa.
Lösningen på socialt utanförskap stavas rörligare arbetsmarknad, inte instegs- och nystartsjobb. Och det behöver inte ske till priset av en ökad otrygghet på arbetsmarknaden.
Tvärtom, menar Skedinger. Det finns en rad undersökningar som visar att en striktare anställningstrygghet paradoxalt nog gör anställda, både med fasta och tidsbegränsade tjänster, otryggare. Förklaringen är enkel: visserligen är det svårare att bli av med sitt jobb på en hårt reglerad arbetsmarknad, men blir man väl arbetslös är det svårt att hitta en ny tjänst. Färre regleringar minskar avståndet mellan arbetslöshet och arbete. Det ger trygghet.
Dagens lagstiftning är ur takt med tiden. Det som kanske var rätt och gav trygghet på sjuttiotalet behöver inte vara ett framgångsrecept 30 år senare. Snarare tvärtom. Förr eller senare måste även Borg och Littorin inse detta.
Så jobbar vi med nyheter