Artikeln som växte till en bok

När Giselher Naglitsch visade ett bildspel i hembygdsföreningen beklagade han sig över att det inte fanns några bilder på svettiga, smutsiga, arbetande människor att visa.
- Alla bilder som togs var när folk var uppställda framför kameran inför något firande. Men en dam i publiken pekade på en annan kvinna och sa: "Prata med henne." Det var Berit Jansson, 89 år i år. Hon öppnade portarna för oss, säger Giselher Naglitsch.

Dotter till brännmästare
Paret Naglitsch besökte Berit Jansson i hennes hem som ligger nere vid Marinan i Steninge. De lyssnade och tittade på bilder. Berit Janssons pappa var brännmästare i lervarufabriken i Steninge och själv har hon också arbetat där.
- Det som var tänkt som en artikel i Tidlösan* växte i takt med att flera personer fanns inom räckhåll för samtal och intervjuer, säger Gunilla Naglitsch och spretar ut med ena handens fingrar för att understryka alla förgreningar.

Keramik fick namn
Barn och barnbarn till människor som slitit med Steninges lera eller som jordbruksarbetare i gårdens leriga jord gick att nå, förre produktionsledaren från år 1964 och framåt visade sig bo i samma hus som paret Naglitsch. I Mantorp i Östergötland hittade de en säljkatalog som gjorde att paret kunde namnge mycket av den keramik som tillverkats i Steninge.
På museet i Sigtuna gick paret igenom två kassar med dokumentation som legat oupplockad i år. Det var då de kom på att materialet skulle räcka till en hel bok.
- Vi frågade Sigtuna museer om de var intresserade av en bok om Steninge. Det har skrivits mycket om Steninge slott men väldigt lite om tillverkningen av blomkrukor som pågått i mer än sextio år och ingenting om 1930-talets ambitiösa tillverkning av prydnadskeramik. Den här boken blir nu nummer 14 i Sigtuna museers skriftserie, säger Gunilla Naglitsch.

* Tidning för Husby-Ärlinghundra
Märsta Hembygdsförening