Videon är inte längre tillgänglig
Tisdag 20 november 2001
Fadime Sahindal står inför Sveriges riksdag och håller ett tal. Hon berättar om det liv hon lever, om tvång, våld och dödshot – om hur hon sökt hjälp men inte fått någon. Hon avslutar sitt tal med en vädjan till bättre stöd för utsatta unga kvinnor och att samhället måste agera för att fler inte ska behöva gå igenom det hon har gjort.
Måndag 21 januari 2002
Fadime Sahindal skjuts till döds av sin far när hon ska lämna sin syster Songüls lägenhet på Sköldmövägen i Uppsala.
Lördag 17 januari 2015
Tretton år senare är Fadimes öde något som fortfarande drabbar unga kvinnor. När UNT tar kontakt med Talin Davidian på föreningen Tjejers rätt i samhället (Tris) i Uppsala är det ingen tvekan om att deras engagemang är lika viktigt nu som när de bildades 2002.
– Fadimes tal har citerats av många politiker och det är väldigt konkret, nästan som punkter man skulle kunna bocka av. Och visst har det talats mycket om det, och visst har mycket gjorts för att försöka förhindra fler brott och vad man ska göra när något väl händer. Men själva kärnproblematiken och att arbeta förebyggande har man inte kommit så långt med, säger Talin Davidian.
Hon drar paralleller till hur det ser ut i världen i dag i efterdyningarna till terrorattacken i Paris.
– Det pratas mycket om hur man ska förhindra terrorattacker, men man bearbetar inte själva problemet och hur vi löser det. Och så är det med situationen för förtryckta unga kvinnor i Sverige i dag. Vi har lagstiftning och klara regler, men ändå så finns det här problemet – varför?
Talin Davidian menar att när förebyggande arbete förekommer så fokuserar det oftast på potentiella offer, inte på gärningsmän.
– Det är jättebra att man pratar om att komma in i samhället för den här typen av familjer. Men det blir mycket prat. Praktiskt har det inte skett särskilt mycket under de här åren.
Margareta Lundquist är skolsköterska för bland annat Gymnasiesärskolan i Uppsala och har mycket erfarenhet av arbete med utsatta flickor. Hon lyfter fram utbildningsarbetet som framgångsrikt och planerar just nu för en ny satsning tillsammans med föreningen. Hon ser en klar skillnad i hur vi ser på hedersproblematik för unga i dag.
– Det talas mer om det här i samhället i stort, kunskapen är mycket större och flickor är medvetna om att de kan söka hjälp.
Det svåraste med att hjälpa de utsatta är att de ibland inte vet vad de själva vill. De slits mellan sina familjeband och viljan att leva ett annat liv där de kan få bestämma över sig själva.
– De får riva upp hela sin tillvaro, kanske flytta, förlora kontaken med sina syskon. Det är ju svårt även för vanliga människor.
Margareta Lundquist ser ingen större förändring över tid vad gäller antalet fall.
– Men om något förändrats är det nog att fler pojkar kommit fram och berättat att de ska tvångsbortgiftas – det har jag inte upplevt förut, men nu är det två de senaste året.
– Pojkar kan dock i större utsträckning än flickor leva ungefär samma liv som förut och påverka det i övrigt på ett sätt som flickorna inte kan när de blir bortgifta, påpekar Margareta Lundquist.
Fadime önskade det i sitt tal. Och i en granskning av de röster som höjts och förslag som lagts sedan mordet på henne förekommer det ofta krav på att det ska vara tydligare för hjälpsökande att veta vart de ska ta vägen. Att kontakten med myndigheterna måste förenklas. Något som Inger Olsson, enhetschef för Nexus – resurscentrum för våld i nära relationer vid Uppsala kommun, tycker har blivit mycket bättre.
– Tidigare var det otydligt. Men sedan 2012 då Nexus startade har det blivit enklare. Och nu efter årsskiftet ingår vi i socialförvaltningens organisation och det är uttalat att vi har den samordnande funktionen i sådana här ärenden, säger Inger Olsson.
Hon är också övertygad om vikten av att arbeta förebyggande, och på ett så tidigt stadium som möjligt.
– Det förebyggande arbetet har genomgått en stor förändring vad gäller insikt och kunskap. Det är jättepositivt och en stor skillnad mot tidigare. De här problemen fångas upp tidigt, till exempel i skolan eller på familjeenheterna. I bästa fall blir det aldrig en fråga för socialtjänsten.
Talin Davidian på Tris tycker också att kunskapsläget generellt är bra. Men det är på ett ytligt plan. Frågan om hur man arbetar förebyggande med integration, som Fadime efterlyste i sitt tal i riksdagen, har diskuterats fram och tillbaka utan konkreta lösningar.
– Ja det är ju inget nytt, säger TalinDavidian som tycker att man måste börja på toppen med politiska direktiv och finansiella medel till organisationer som arbetar med detta.
– Definitionen av hedersproblematik är klar. Lagarna är förstärka. Men integrationen i samhället: det arbetet har bara börjat. Det är bara att se oss omkring, vi lever i ett rasistiskt samhälle.