En natt i höstas larmades ambulansen till ett misstänkt sjukdomsfall på en ort utanför Uppsala. Efter kontroll bedömde vårdpersonalen att personen inte behövde föras till sjukhuset.
På väg tillbaka till ambulansstationen i Uppsala fick personalen besked om att de var den enda tillgängliga ambulansen i området. Enligt sköterskan som körde bilen var den underförstådda innebörden att de skulle ta sig tillbaka så fort som möjligt. Hon körde därför fortare än tillåtet. Vid en hastighetskontroll uppmättes farten till 101 km/tim på en 70-sträcka.
Föraren åtalades för fortkörning, men nekade till brott. Hon pekade bland annat på att ambulansförare har rätt att köra fortare än tillåtet även om de inte använder blåljus. Syftet var att snabbt komma tillbaka till stationen och eftersom körningen skedde på natten fanns inga andra bilar i närheten, enligt föraren.
En kollega vittnade i rätten om att många ambulansförare överskrider hastighetsgränsen när det är ont om ambulanser. Enligt vittnet känner personalen ett tryck att köra fortare än tillåtet för att snabbt komma tillbaka.
Tingsrätten konstaterar att sköterskor är en yrkesgrupp som har rätt att överskrida hastighetsgränsen med utryckningsfordon om de är i "brådskande yrkesutövning" eller i liknande fall, även om blåljus inte används. Behovet att snabbt återvända till Uppsala innebar att sköterskan hade rätt att köra för fort, enligt rätten som frikänner henne.
Domen är inte enig. Rättens ordförande ansåg att föraren skulle fällas eftersom Högsta domstolen i en tidigare prejudicerande dom fällt en ambulansförare för fortkörning i ett liknande fall.