Åtta års kamp för boende är över

Efter åtta års väntan fick Sofia Kågebo plats i ett lämpligt gruppboende. Samma dag kom även ett annat avgörande besked. – Det var som ett mirakel, säger hennes mamma.

Glad. Sofia Kågebo trivs fint i sin nya bostad i Lindbacken utanför Uppsala.

Glad. Sofia Kågebo trivs fint i sin nya bostad i Lindbacken utanför Uppsala.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2015-12-07 06:00

2007 slog Uppsala kommun fast att Sofia Kågebo, som är gravt utvecklingsstörd, hade rätt till en bostad med särskild service, en så kallad LSS-bostad.

Vartannat år därefter erbjöd kommunen boenden som enligt hennes föräldrar inte var anpassade till Sofias behov och som de därför tackade nej till.

För ett år sedan berättade UNT om Sofia Kågebo som fortfarande bodde hemma hos sin mamma och pappa trots att hon fyllt 33. Föräldrarna Kristina Kågebo och hennes man Nils, som då var 68 respektive 73 år, hade svårt att orka med omvårdnaden av sin dotter som behöver hjälp med i stort sett allt. I sju år hade de väntat på ett boende som de kunde godta åt sin dotter och de kände sig svikna av kommunen.

LÄS MER: Pensionerat föräldrapar tar hand om sin 33-åriga dotter

Men i maj i år meddelade kommunen att det fanns plats för Sofia i ett boende i Lindbacken. Familjen tyckte boendet verkade bra och tackade ja.

Den dagen hände en annan viktig sak. Men först får vi backa till 2014 då UNT:s förra artikel om Sofia publicerades.

– En mamma som hade läst artikeln ringde mig. Hon hade en femårig dotter och sa att dotterns utseende påminde väldigt mycket om hur Sofia ser ut, berättar Kristina Kågebo.

Mamman berättade att hennes femåriga dotter hade Mowat-Wilsons syndrom, en genmutation som kan ge utvecklingsstörning men även speciella anletsdrag.

– Någon speciell diagnos hade Sofia aldrig fått utan hon beskrevs bara som gravt utvecklingsstörd. Efter telefonsamtalet kontaktade vi habiliteringen som skickade remiss till klinisk genetik. Där togs blodprov tre månader senare.

Efter ytterligare fyra månader kom svar från ett laboratorium att Sofia hade Mowat-Wilsons syndrom. Det var samma dag som hon fick bostadsbeskedet.

– Det kändes väldigt skönt att efter alla dessa år äntligen få svar på varför Sofia fungerade som hon gjorde. Tyvärr har Sofia gått miste om olika stödinsatser hon skulle ha behövt när hon var yngre, kommenterar Kristina Kågebo.

Under sommaren har makarna möblerat upp lägenheten där deras dotter ska bo. Under hösten har Sofia vistats växelvis där och hos föräldrarna. Tanken är att hon ska bo där permanent efter nyår. Sofia saknar eget språk men Kristina säger att hon är glad och verkar trivas på boendet.

I och med att Sofia flyttar hemifrån kommer tillvaron för hennes föräldrar att förändras.

– Nu får vi en annan frihet och tid för andra saker, säger Kristina Kågebo.

Fakta Avgiften ska motsvara besparing

En kommun ska inte kunna spara pengar genom att låta bli att tillhandahålla utlovade insatser åt funktionshindrade.

Därför ska straffavgiftens storlek utgå från bland annat hur stor besparing kommunen gjort på att inte ta fram den aktuella insatsen. Även hur lång tid den enskilde fått vänta påverkar avgiften.

Avgiften kan variera mellan 10 000 och en miljon kronor. Bestämmelserna finns i socialtjänstlagen och i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Målen prövas i förvaltningsrätten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om