Ökad frihandel förespråkas av många som ett sätt få fart på industri och handel. Sedan 1996 har World Trade Organisation. WTO, försökt att komma fram till ett frihandelsavtal, men ansträngningarna framstod som ett stort misslyckande fram till december 2013, då ett avtal mellan 159 länder slöts i samband med förhandlingarna på Bali.
Baliavtalet innehåller överenskommelser om att handelsprocedurer som tulladministration och byråkrati vid gränser ska minskas, och att handelsdokument ska skötas elektroniskt. Avtalet innebär också att administration runt tullkvoter ska minska.
Men problemen är inte lösta. Fortfarande återstår Doha-förhandlingarna inom WTO, förhandlingar som också stått stilla. Ett program för dem ska enligt planerna göras under 2014.
För att komma runt de stagnerade WTO-förhandlingarna inleddes i juni förra året bilaterala förhandlingar mellan EU och USA om ett TTIP-avtal (Transatlantic Trade & Investment Partnership), förhandlingar som uppmärksammades mycket i samband med USA:s president Obamas besök i Sverige i september. Besöket var viktigt för framgång i förhandlingarna enligt många kommentatorer. Avtalet kallades rent av ”en ekonomisk ödesfråga” för Europa.
Kaj Hobér, är professor i internationell investerings- och handelsrätt vid Uppsala universitet, och gör två saker klara:
- Doharundan, frihandelsförhandlingarna inom WTO står stilla, och avgränsade förhandlingar mellan USA och EU är ett sätt att trots det försöka få fart på ekonomi och handel.
- Frihandel innebär sällan det ordet betyder, att alla tullar och avgifter tas bort. Vad det handlar om är i stället att sänka tullar och ta bort regleringar och handelshinder som till exempel speciella märkningar av produkter, eller krav på speciella tester av produkter.
Att sätta USA-EU-avtalet i samband med WTO-förhandlingarna är viktigt anser Kaj Hobér. Om WTO kommer i gång kan entusiasmen för ett transatlantiskt avtal komma att dämpas:
- Ambitionen med EU-USA-förhandlingarna har från början varit att ha omfattande avtal, men Frankrike signalerade snabbt att de ville undanta den audiovisuella sektorn, kultur och film. Svaret från USA blev att i så fall ska stål och medicin också undantas. Även om frihandelsavtalet återkommer i politiska kommentarer och i uttalanden från intresseorganisationer räknar förhandlarna med att det kommer att ta minst två år, och sannolikt betydligt längre tid, säger Kaj Hobér.
Beskrivningarna av vad ett bilateralt frihandelsavtal mellan EU och USA skulle medföra skiftar beroende på vem de kommer från. Svenskt näringsliv har varit mycket positiva till ett avtal, men LRF, Lantbrukarnas riksförbund, är betydligt ljummare i sin inställning.
Men alla är inte heller överens om att frihandel är enbart bra. En professor i ekonomi vid Harvard, Doni Rodrik, har hävdat att globaliseringen inte får gå så långt att den blir ohållbar på grund av att regleringar saknas som kan ge den legitimitet hos befolkningar. Andra menar att skyddstullar historiskt och även i dag innebär att inhemsk produktion av bland annat konsumtionsvaror stimuleras.
Till farorna inbyggda i TTIP-avtalet har många också pekat på riskerna med att företag får rätt att stämma regeringar för uteblivna vinster. Andra anser att TTIP-förhandlingarna också omfattar immaterialrätt och internets frihet, frågor som ingick i ACTA-avtalet (Anti Counterfeiting Trade Agreement) och som EU-parlamentet redan en gång tagit klar ställning emot.