Både glädje och våld vardag på behandlingshemmet
Slag, sparkar och våldsamma utbrott. Men också en stor glädje i att kunna hjälpa. Så beskriver behandlingsassistenterna på vårdboendet Vildängeln sin vardag. UNT har besökt boendet som i en artikel i onsdagens tidning påstods använda så kallade kontrolltagningar utan stöd i lagen.
Jenny Hellsten och David Hammerströms uppgift är att lära flickor med olika neuropsykiatriska diagnoser att hantera sin situation så att de kan fungera i samhället. Ibland innebär det att vardagen kantas av våld.
Foto: Josefin Sköld
I hallen står ett par slitna skor på snedden, annars är städningen vid en första anblick minutiös. Jag ska träffa Jenny Hellsten och David Hammerström. De jobbar som behandlingsassistenter på vårdboendet. I artikeln i onsdagens UNT anklagade 14-åriga Emma och hennes mamma personalen på Vildängeln och skolan Skogstibble för att använda kontrolltagningar rutinmässigt, vilket är olagligt. Vd:n för SRK Konsult AB som driver verksamheterna, Susanne Frode, förnekar att kontrolltagningar sker utan att klienten utövat våld mot sig själv eller andra - då är greppen lagliga att använda.
- Det känns inte alls bra att få anmälningar och anklagelser riktade mot sig. Men jag vet att de inte är sanna. Vi använder bara nedläggningar om klienterna riktar direkt våld mot oss, andra klienter eller sig själva. Då är det nödvändigt, säger David Hammerström och häller upp kaffe i de tre kopparna han dukat fram på köksbordet.
I snitt anser de att nedläggningar av våldsamma ungdomar sker en gång i månaden.
- Det är aldrig kul att lägga ned någon. Vi gör det för att vi måste och aldrig annars, säger Jenny Hellsten i.
Ungdomarna som bor på Vildängeln är mellan 13 och 21 år gamla. De har olika neuropsykiatriska diagnoser, till exempel adhd, aspberger syndrom och autism. I många fall har en klient flera diagnoser samtidigt. Funktionshindren kan bland annat innebära att ungdomarna drabbas av exempelvis våldsutbrott och ångestattacker.
- De här barnen kan av olika anledningar inte bo hemma och gå i vanlig skola. Vårt uppdrag är att hjälpa dem hantera sin situation och få dem att anpassa sig efter de beteendenormer som finns i samhället, säger Jenny Hellsten.
För att kunna hjälpa ungdomarna finns ett strikt regelverk som ska ge de boende fasta rutiner. Bland annat får de prata i telefon 15 minuter i veckan, personalen lyssnar på alla samtal och läser också alla brev som kommer till och skrivs av ungdomarna. De får inte lyssna på musik som anspelar på sexism och rasism och alla besök måste vara planerade en vecka i förväg. Regler som dessa skapar ofta konflikter mellan assistenter och de boende eftersom brister i reglerna ger bestraffningar av olika slag. Ett straff kan till exempel vara indragen veckopeng eller permission.
- Jag har blivit sparkad, slagen, fått en stol kastad i ryggen, blivit biten och riven - på jobbet. Våld är en del av min vardag och ibland måste jag försvara mig. Jag har familj och vill inte bli skadad eller att någon ska skada någon annan, säger David Hammerström som svar på en del av kritiken mot användningen av kontrolltagningar.
Alternativet till att använda nedläggningar på ungdomarna är att ringa polisen, eller låsa in sig själva och resten av ungdomarna i ett rum, menar de.
Så vad är egentligen tjusningen med jobbet? Jenny Hellsten och David Hammerström menar att det är möjligheten att kunna hjälpa ungdomar med komplicerade bakgrunder till ett värdigt liv.
- Att se dem hantera sitt beteende när de åker härifrån är underbart. Vår statistik visar att två tredjedelar av dem som åker härifrån blir "klara" med sin behandling. Det tar mellan sex månader och två år, säger Jenny Hellsten.
Personal som jobbar på Vildängeln är bland annat undersköterskor, beteendevetare, barnskötare och socionomer. Jenny Hellsten är undersköterska och fick gå på flera intervjuer innan hon fick jobbet på Vildängeln.
- Personalen utbildas också under tiden de arbetar. Bland annat om självskadande beteenden, om hot och våld, säger Susanne Frode.
Så vad gör ni med kritiken?
- Vi bearbetar den i personalgruppen. Sedan Uppdrag gransknings reportage om nedläggningar där vi fanns med, har vi också förbättrat säkerhetsrutinerna så att varje enhet har varsin egen säkerhetspolicy, säger Susanne Frode.
Anser du att förtroendet för er är skadat?
- Det verkar inte så. Vi har inte sett en tendens att förfrågningarna från socialtjänst och föräldrar minskat. Men visst är jag alltid rädd att det ska hända när vi får kritik som denna.
Så jobbar vi med nyheter