Bakom Jehovas kulisser

Romanen handlar också om uppbrott från det man har litat på som sanning, och om att gå vidare och hitta nya vägar och mål i livet" skriver Henrik Pettersson via en mejlkonversation med Sigtunabygden, från sin nuvarande hemstad Osaka i Japan.

Med boken tar han med läsaren bakom kulisserna och berättar om hur ett ungt Jehovas vittne kan tycka och tänka.
På många sätt liknar berättelsen Henrik Petterssons egen uppväxt, säger han, om än inte helt och hållet. Han växte upp som ett Jehovas vittne och skilde sig därför mycket ifrån sina kompisar på gården och i skolan.

Han var inte med när det var julpyssel eller när födelsedagar firades i skolan, och precis som Jens i boken bröt han med religionen när han var lite över 20 år. Dessutom låter han bokens Jens växa upp i samma typ av bostadsområde som han själv växte upp i.
"Jag hoppas att många som av ett eller annat skäl har känt sig utanför kan känna igen sig i romanen" skriver han via mejlen.

Henrik Pettersson växte upp på Magnegatan i Märsta. Ett ställe som han beskriver som "hur bra som helst" och som han inte ville flytta ifrån. Han tänker fortfarande på soliga somrar bland de gula trevåningshusen. På närheten till skogen, både den lilla och den lite större vid elljusspåret. Han lärde sig finska av andra barn på gården och spelade Jumbojet hos en kompis vars pappa arbetade på Arlanda. Och, han inspireras av Märsta i sitt författarskap.

"Ibland tänker jag på hur mitt liv hade varit om jag inte hade flyttat när jag var tio år. Och så inspireras jag till att skriva något om det. För övrigt hörs det fortfarande på min dialekt att jag kommer från Uppland, trots att jag har levt större delen av mitt liv i Malmö", skriver han via mejlen.

Visst, han inspireras av Märsta men att bo i en mångmiljonstad passar Henrik Pettersson perfekt. Han flyttade dit tillsammans med sin fru när hon fick arbete i Osaka och det finns alltid något att göra, menar han.
När han skriver kan han inte inta någon romantisk position vid ett kafébord, då händer alltför mycket omkring honom för att han ska kunna koncentrera sig.

I stället sitter han hemma och skriver på sin bärbara dator, men aldrig med utsikt genom något fönster, då distraheras han för mycket.
Fastnar han i texten tar han sig en titt på svenska eller japanska nyheter på internet, yuotubefilmer eller beger sig ut på en joggingtur. Allt för att hitta fokus.

Även om debutanten främst hoppas att folk ska läsa romanen för att de finner den spännande och intressant, så hyser han också ett visst hopp om att väcka tankar till förändring i samhället.

"Jag gillar inte att Jehovas vittnen utesluter oliktänkande, för mig är det mobbning. Men samtidigt mobbas väldigt många Jehovas vittnen för att de är oliktänkande. På något sätt vill jag öka förståelsen för varför vissa lever på ett sätt man själv inte kan tänka sig att leva. Drömmen är att det skulle minska mobbning från alla läger ?"

Arbetet med boken beskriver han som ett hårt men otroligt kul arbete, "... det bästa jobb jag någonsin har haft".
Det hände att han blev arg medan han skrev, att han störde sig på romanpersonen Jens. Han tyckte att Jens borde ha gjort saker annorlunda, men kom ändå till sist fram till en försoning.

Den tredje september kommer boken ut och då reser Henrik Pettersson till Sverige och tar en paus i skrivandet.
"Jag har precis börjat på en helt ny historia. Men jag skriver sakta?", knattrar han ner på sitt tangentbord, i ett varmt rum med luftkonditionering, någonstans i Osaka.