Det visar forskare vid bland annat Uppsala universitet , SLU och Karolinska institutet i en studie som publiceras i facktidskriften Clinical Microbiology and Infection.
– Våra resultat överensstämmer med vad som tidigare setts i djurförsök. Ökad kunskap om hur våra egna tarmbakterier motverkar infektioner kan öppna för att i framtiden använda någon form av bred bakteriecoctail för att skydda mottagliga individer från att infekteras eller för att återställa balansen i den egna tarmfloran efter en infektion eller antibiotikakur, säger professor Hilpi Rautelin, överläkare vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk mikrobiologi.
Studien omfattar 63 vuxna kvinnor och män som åkte på gruppresor till Egypten, Tunisien, Bangladesh eller någon annan del av världen där risken är hög för att bli smittad av någon magsjukebakterie. Två gången före avfärden från Sverige och en gång efter hemkomsten lämnade deltagarna avföringsprover för analys av vilka sorters bakterier som fanns i dem. Eftersom de flesta tarmbakterier är svåra att odla användes avancerad dna-teknik för att spåra dem.
I proverna som togs före avfärden fanns enbart olika sorters nyttiga bakterier som normalt brukar finnas i tarmarna, bland annat som hjälp att bryta ner födan. Däremot visade analysen av proverna som togs efter hemkomsten att 16 av deltagarna under resan blivit infekterade av någon magsjukebakterie, 14 av campylobacter och 2 av salmonella. För de flesta av dem hade infektionen orsakat rejäla magsjukebesvär.
När forskarna närmare granskade vilka som hade smittats och vilka som hade klarat sig från att infekteras av magsjukebakterier fann de ett tydligt samband med sammansättningen av deras tarmbakterier före avfärden. Sammansättningen av nyttiga tarmbakterier var betydligt mindre varierad hos dem som hade infekterats med campylobacter jämfört med hos dem som klarat sig från att bli smittade.
– Det är tydligt att en bred mångfald av normala tarmbakterier ökar chansen att slippa infekteras av campylobacter, men mer forskning behövs för att förstå de exakta mekanismerna för hur detta infektionsskydd fungerar. Ett klart realistiskt mål är att framöver kunna upptäcka personer som löper ökad risk att bli infekterade med magsjukebakterier genom att analysera sammansättningen av bakterier i ett avföringsprov, säger Hilpi Rautelin.