Bara Luther räcker inte långt
- Det (arbetslinjen) låter som ett väldigt lutherskt budskap. Och det är det. Det regnar inte manna från himlen.
Och det lutherska till trots - eller kanske tack vare? - regeringens arbetslinje har slagit an en ton i folkdjupet. Att arbeta och göra rätt för sig klingar välbekant i svenska hem. Det förde alliansen till seger, och nu ska det föra Sverige genom krisen. Littorin påpekar detta gång på gång: Arbetslinjen är både moraliskt och samhällsekonomiskt riktig.
Det märks att Littorin känner sig bekväm med argumentationen. Han har heller inga problem med att nyansera sitt tidigare påstående om "skitår". Visst blir det tufft för väldigt många: "Men inte alls för de flesta." Och där måste jag ge honom rätt. Trots en vikande arbetsmarknad förmedlas fortfarande nya jobb och för dem med jobb kommer privatekonomin att förbättras avsevärt.
Trots sitt tal om arbetslinjen gör dock inte regeringen allt för att den ska omfatta alla. Under sitt anförande upprepar Littorin att den svenska arbetsrätten inte behöver reformeras. Det är lönebildningen som är problemet, inte arbetsrätten.
Och ett nytt Saltsjöbadsavtal, lite instegsjobb och rabatterade avgifter senare, verkar ministern tro att även de längst från arbetsmarknaden kommer att hitta jobb. Jag tror inte att långtidsarbetslösa och arbetslösa ungdomar och invandrare delar ministerns bedömning. Det gör förresten inte den nationalekonomiska expertisen heller. Bara en rörligare arbetsmarknad för marginaliserade grupper närmare sysselsättning.
Regeringen gör mycket gott, men arbetsrätten är en blind fläck. Om regeringen verkligen vill att ekonomin snabbt ska komma på fötter när det vänder, då räcker det inte med lutherska budskap. Nej, då måste man förr eller senare också göra upp med arbetsmarknadens låsningar. Annars blir det verkligen några tuffa "skitår".
Så jobbar vi med nyheter