Paret som bor i Uppsala har två barn, tre respektive sex år gamla. Familjen har under lång tid fått stöd från socialtjänsten, bland annat för att den ena föräldern har en lättare utvecklingsstörning.
Tidigare i år slutade barnen gå på dagis och har enligt socialnämnden mest gått hemma utan vare sig stimulans eller kompisar. Föräldrarna ska även ha försummat barnens hälsa vilket lett till att ett av dem fått karies. Det ena barnet påstås ha utvecklat ett distanslöst beteende mot vuxna och det andra blivit ”känslomässigt självförsörjande” genom att undandra sig fysisk kontakt. Barnen uppges även vara rädda för sin omgivning.
Enligt socialnämnden har föräldraskapet fungerat bättre när paret fått stödåtgärder men när dessa avslutats har allt återfallit i tidigare mönster. Frivilliga insatser har diskuterats i två år men i och med att paret inte vill ta emot hjälp återstår bara att omhänderta barnen, resonerar socialnämnden. Föräldrarna är emot ett omhändertagande och när ärendet kom upp i förvaltningsrätten sade de sig vara villiga att ta emot hjälp i form av frivilliga insatser.
Förvaltningsrätten bedömer att de båda föräldrarna älskar sina barn. Trots flera års behandling och stöd har dock omsorgen inte förbättrats och därför ska barnen omhändertas, fastställer domstolen.