Barnen får nya vänner genom fotbollen
I år har debatten om fritidsverksamhet handlat om förvaring och understimulerade barn. Men på Kvarngärdesskolan i Uppsala låter det helt annorlunda. Där handlar fritids om fotboll.
Fotbollsskolans deltagare värmer upp med en krigsdans från Nya Zeeland tillsammans med tränaren David Hughes.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Tre tränare med ordet coach över jackryggarna vakar över spelet. Det är Majid Farmanbar, David Hughes och Björn Andersson, tilllika initiativtagare bakom den här fotbollssatsningen för skolans fritidsbarn.
- Fotbollsskolan är det bästa som har hänt Kvarngärdesskolan, säger Björn Andersson.
- Jag har själv gått i den här skolan och haft mina egna barn här, så jag borde veta.
Underlättar och stimulerar
Fotbollsskolan är en del av fritidsverksamheten på Kvarngärdesskolan och har i dag 76 anmälda deltagare. Debatten om fritids har under den senaste tiden handlat om stora barngrupper, lite personal och barn som förvaras i väntan på att en förälder ska sluta jobbet. Att en del av Kvarngärdesskolans fritidsbarn lär sig spela fotboll efter skoltid både underlättar trycket inne på fritids och stimulerar de barn som behöver aktiveras.
- Barn behöver röra på sig. De får för lite gympa i skolan och många barn är överaktiva. När de är lediga spelar de alldeles för mycket data och playstation, säger David Hughes.
- Barn som inte är så bra på att uttrycka sig i klassrummet kan få ett nytt uttryckssätt genom fotbollen. Det här kan ge barn självförtroende, fortsätter han.
För Majid Farmanbar är målet att Uppsalas övriga fritids också startar fotbollsskolor. Då skulle de olika lagen kunna spela match mot varandra och hålla turneringar. Barnen skulle också få möjlighet att känna gemenskap med barn från andra skolor.
- Både David och jag kommer från länder där alla skolor hade fotbollslag och jag har saknat det i Sverige, säger Majid Farmanbar.
Kul med bollekar
Barnen på Kvarngärdesskolan verkar också trivas med sin nya fritidsaktivitet. Den januariblaskiga planen myllrar av barn som passar och dribblar, gör tunnlar och övar klacksparkar.
Mamoun Elkhalifa, 9 år, säger sig vara ett stort fan av fotboll.
- Jag började när jag var tre år. Min pappa var tränare i Sudan. Han har lärt mig att klacka bollen.
Mamoun Elkhalifa berättar att hans fotbollsförebilder är Ronaldinho, Ronaldo och Robinho. Och så tycker han att fair play är viktigt.
- Det är viktigt att visa respekt för tränaren. Han måste kunna lita på dig, säger Mamoun Elkhalifa.
Josefine Olsson, 9 år, tycker att fotbollsskolan är toppen.
- Jag tycker att det är kul med bollekar. Och så är det kul att springa men ibland får jag ont i benen. En gång var det en som råkade skjuta en boll rakt i bröstet på mig och det gjorde ont, säger hon.
Frida Press, 7 år, är också med i fotbollsskolan. På fritiden spelar hon för Vaksala. Att fritids har fått en fotbollsskola tycker hon är kul.
Shayan Nilfonroushan, 9 år, säger att han har lärt känna flera nya barn sen fotbollsskolan startade på fritids.
- Jag tycker att fritids är bra, men fotboll är bättre, säger han.
Medvetna om reglerna
Barnen är också medvetna om vilka regler som gäller i fotbollsskolan.
- Man ska aldrig försöka fälla någon med flit, säger Mamoun Elkhalifa.
- Och så ska man inte vara avundsjuk på de som är bättre, fyller Shayan Nilfonroushan i.
- Det viktigaste är att ha kul, säger Josefine Olsson.
Personalen på Kvarngärdesskolan har tidigare sett en uppdelning mellan skolans utländska och svenska elever. Men de tre tränarna menar att fotbollsskolan har fungerat som en brygga mellan de två lägren. Det är många barn som har fått nya kompisar på träningarna.
- Fotboll är ett gemensamt språk, slår David Hughes fast.
Och medan solen sakta sjunker bakom hustaken lirar framtidens Marta och Fredrik Ljungberg vidare på Kvarngärdesskolan grusplan.
Så jobbar vi med nyheter