Barnen fick lära sig lantbruk

Redan i köket i Nyvlahuset fångade guiden Lovisa Klint barnens intresse. Så fanns det också märkliga förhållanden att begrunda: ingen spis, inga lampor - och sängar bäddade med halm.
- För de hade inga madrasser, sade Estrid Karme.
- Halm killar och sticks, visste Elisabeth Tengroth.
Många föremål satte myror i huvudet på både barn och vuxna, som en halvmeterlång bräda, perforerad med små hål.
- Det är en lusfälla, förklarade Lovisa Klint, och berättade att när lössen sugit blod kröp de in i hålen, och på morgonen skakades brädan över elden så de ramlade ur och brändes upp.
En lyktliknande stålkonstruktion väckte också huvudbry.

Gissningarna var många, men ingen i närheten av sanningen.
- I den här lade man varma kol, och använde som bärbart element. Den är en kjolvärmare, som man hade under kjolen eller filten när det var riktigt kallt.
Elisabeth Tengroth trodde sig veta vad den långa, rejäla brödspaden hade för användningsområde:
- Det är en sån där man tar ut pizzor med!
Att det låg en kniv i vaggan hos dockbebisen fick barnen att dra efter andan. Men när de fått veta att folk förr trodde att stål höll trollen borta, andades de ut.
- Fast troll finns ju inte, påpekade Estrid Karme.

En trappa upp fick barnen karda ull med riktiga gamla kardor.
- Det gäller att räta ut fårens lockiga ull. Sånt fick barnen i gården göra när de var i er ålder, sade Lovisa Klint..
Flera barn tyckte de gamla fårsaxarna i stål såg otäcka ut.
- Gör det inte ont på fåren när man klipper dem med en sån där? Man kan väl inte använda den på människor också? undrade en oroad, yngre besökare.