För omgivningen handlar tonåringens livsbekymmer om övergående plågor, om pubertetsproblem, en påfrestande skolmiljö och om omvälvande identitetsutveckling. ”Det går över” blir ett trivialiserande argument som möter många ungdomar. Men för nästan alla visar sig denna truism senare vara sann. För några få blir bristen på tillbörligt bemötande under till exempel en depression avgörande. Mycket på grund av omgivningens brist på förståelse för skillnaden mellan en stormig pubertetsperiod och en allvarlig sjukdom, tar tonåren ett olyckligt slut för runt 50 ungdomar varje år.
Under sommaren har det uppmärksammats att Trafikverket bygger självmordsförebyggande broräcken på Västerbron i Stockholm, en plats som ofta uppsöks av individer som försöker ta sitt liv. Kring järnvägen mellan Stockholm och Uppsala ska det samtidigt sättas upp kameror i samma syfte. Många självmordsfall bland unga kan säkert förebyggas genom säkerhetslösningar på farliga platser. Men de allra flesta incidenter, två av tre, sker med hjälp av förgiftning eller ett rep. Det är förstås omöjligt att förhindra tillgången till de hjälpmedlen.
Den satsning som regeringen nyligen lanserat är därför välkommen. I ett pilotprojekt ska 2000 personer som arbetar och befinner sig nära unga i Stockholms och Jönköpings län ges utbildning i självmordsprevention. Vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa menar man att psykiatrin redan är väl rustad för att hantera unga suicidrisker (Hallandsposten 23/7).
Problemet är att fånga upp de som behöver hjälp – och det måste göras med hjälp av större kunskap om psykisk ohälsa hos dem som har kontakt med ungdomar. De bästa lösningarna torde finnas just kring och i en välfungerande psykiatri snarare än vid broräcken.