Bättre nytt än inget alls
- För samhället innebär vår verksamhet en vinst på nio gånger det satsade kapitalet, säger Lars Jonsson, vd i Uppsala universitets eget utvecklingsbolag, i en intervju i söndagens Svenska Dagbladet. Reportaget handlar om Uppsalas framgångsrika bioteknikkluster, men det kan lika gärna ses som ett exempel på hur omställning och högre utbildning är vägen till nya jobb och tillväxt.
Det är inte utan förundran jag läser om det lilla solcellsföretagets utveckling från ett forskningsprojekt vid universitetet till en del av en expanderande näringsgren. Dels bryter det mot mina invanda föreställningar om den inåtvända forskartypen, dels är det konstigt att en gammal svensk paradgren framställs som något nytt och spännande.
Just uppfinningsrikedomen - och förmågan till omställning - är ju vad som har skapat vårt välstånd. Vem sörjer väl i dag den sedan länge flyktade svenska textilindustrin? När den inte längre var konkurrenskraftig ersattes den av nya industrigrenar. Så blev modet att överge det gamla början på det nya.
Men i lågkonjunkturens kölvatten verkar många ha glömt bort just detta. Hellre än att skapa förutsättningar för det nya har man argumenterat för att konservera det gamla. Tydligare än när Mona Sahlin ansåg att Saab skulle "övervintra" i statlig ägo kan det inte bli. I sin jakt på politiska poänger glömde S-ledaren allt vad historien borde ha lärt henne.
Det går förstås inte att förutse framtiden och inse vilka varor och tjänster som kommer att bli succéer. Däremot går det att skapa förutsättningar för driftiga människor med idéer, precis som Uppsala universitet gör via sitt utvecklingsbolag UUAB.
När Lars Stolt började forska om solfångare 1983 sedan kunde han knappast ana att hans forskning 25 år senare skulle förvandlas till ett framgångsrikt företag. Men sådan är omställningens logik. Det går inte att veta. Det enda som går att säga säkert är att utan våga pröva något nytt, händer just ingenting alls.
Så jobbar vi med nyheter