Det är december, livet går på i 180 knyck, och det är svårt att stanna upp och njuta. Sådant märker jag när jag exempelvis den här veckan som så ofta köpte min hemliga belöningsdaim efter shoppingturen på stormarknaden. Väl hemma noterar att jag har ätit upp daimen - utan att ens tänka på att jag åt den! Jag missade alltså hela poängen med detta odygdiga belöningssystem. Jag fick aldrig njuta av härligheten i godsaken (som faktiskt kan smaka rent himmelskt ibland), jag fick bara alla baksidor med detta okynne i form av viktuppgång, högre blodfetter, ökad insulinutsöndring, förkalkade kranskärl, sämre tandhälsa, samt en hel del annat.
Det gäller att vara närvarande i stunden så att man får uppleva alla känslorna på en och samma gång, som Per Gessle så vist har uttryckt saken.
En annan vardaglig tvärvändning av i känslolivet hände mig också i veckan. Först blev jag glad, sedan blev jag besviken, sedan blev jag sur, allt inom loppet av 12 sekunder.
Jag skulle försöka avboka en flygbiljett för en kommande resa senare denna månad. Jag fick ändrade resplaner och mejlade då flygbolaget (inga namn, men det låter lite som om man väntar på nästa get) och frågade om det gick att avboka biljetten. Jag fick svar direkt, och svaret gjorde mig mycket belåten:
”Hej! Vi kan avboka biljetten.”
Jag blev glad och tacksam över denna snabba vänlighet. Men så läste jag mening två i mejlet:
”Det är däremot ingen återbetalning på biljetten, om du inte är sjuk”.
Aha… Så ni kan avboka biljetten åt mig. Hyggligt. Verkligen bussigt. Men däremot får jag inte 50 öre tillbaka. Då måste jag verkligen få fråga: Vad har jag då för glädje av själva avbokningen?? Det enda den då kan leda till är väl såvitt jag förstår att ni får möjligheten kan kränga biljetten en gång till och få dubbelt betalt för samma stol. Eller?
Jag vet ju att det brukar vara svårt att avboka sådana där grejer om man inte har avbeställningsskydd och tilläggsförsäkringar och pluskundsavtal och flytväst och livrem. Men jag tycker det är aningen märkligt att välja att svara jakande då det verkliga svaret visar sig vara nekande.
Jag svarade den kära geten att jag förstås innerligt hoppas att jag blir kraftigt sjuk innan det är dags för resan, så att jag kan få stålarna tillbaka, men att jag avböjde min avbokningsförfrågan. Resplaner kan ju komma att ändras igen.
Nåväl, nu är det tid att blicka framåt och kavla upp ärmarna och ge sig ut i julhandeln och shoppa elcyklar och kalvsylta för 78 miljarder kronor, så att tillväxten hålls igång. Känslorna kring detta påminner mycket om orten Njutånger i Hälsingland. Jag föreslår - som alltid den här tiden på året - att köpa några av klapparna hos någon hjälporganisation. Jag tycker personligen att man får mindre ont i magen av skumtomtarna då.
Och glöm därefter inte att njuta av skumtomtarna medan du äter dem.
Efteråt är det för sent.