Beslutet som river hans egen historia
I väntan på uppehållstillstånd bodde han hos vänner i genomgångsbostäderna i Storvreta. Nu, 17 år senare, är fritidspolitikern Mohamad Hassan med och avvecklar boendet. Han vill hellre se invandrare och svenskar i samma bostadsområde.
Mohamad Hassan, t h, diskuterar med Mahmoud Khademian som bor på Solstrålevägen. Nästa år ska alla hyresgäster ha flyttat från genomgångsbostäderna.
Foto: Pelle Johansson
Mohamad Hassan sitter i baksätet i grå munkjacka och röd keps. Han tittar ut genom bilrutan och försöker känna igen sig i det lilla industriområdet på Solstrålevägen i Storvreta. Husen ser inte likadana ut, för de var inte gulmålade på den tiden. Men när vi kliver ur bilen kommer minnena tillbaka:
- Där i mitten bodde jag, säger han och pekar mot en dörr på andra våningen.
Han berättar om den periodvis tunga stämningen bland flyktingarna och att han och andra kompisar försökte lyfta stämningen bland de boende.
- Jag kommer ihåg när vi hade ett knytkalas och matlagning tillsammans. Då fick en kille besked om att han får stanna och vi blev alla så glada och dansade kurdiska danser.
Intill det gula huset skymtar järnvägen.
Mohamad Hassan berättar att tågen fascinerade honom så mycket att han ibland tog tåget mellan Stockholm och Uppsala, bara för att höra ljudet och sitta och se landskapet svepa förbi.
- Att bo längs en järnväg var något exotiskt. Jag hade inte sett järnvägar tidigare. Det var kul att bo så nära. Jag hade en bild av tåg som gick på kol, men här gick de ju på el och de gick så fort.
Mohamad Hassan kom till Sverige som 17-åring. Kvar i det krigsdrabbade Libanon fanns hans båda föräldrar. Att lämna miljonstaden Beirut mitt under brinnande krig och flytta till Lövstabruk en vinterdag i januari var minst sagt en känslomässig krock.
Men Mohamad Hassan såg ingen annan utväg då han skulle bli inkallad i krig, dock inte för Libanon utan för Syrien där han aldrig bott.
- Jag hade syriskt medborgarskap. Jag var en invandrare redan i mitt hemland. Jag skulle få kriga mot Libanon och mina kompisar.
Efter ett och ett halvt års väntan kom beskedet om uppehållstillstånd. Och nu står han här igen, på en av de platser han bodde innan han fick sitt uppehållstillstånd 1991.
- Det känns lite nostalgiskt på något vis, säger han och berättar om biljetten han köpte till bandyfinalen på Studenternas - inte för att se på bandy utan för känslan att få trängas med tusentals andra.
Mitt under pågående lågkonjunktur bestämde han sig för att gå en arbetsmarknadsutbildning. Sedan den dagen har han jobbat som kock.
- Yrkesvägledaren sa att "folk måste alltid äta, oavsett tider". Jag har inte varit arbetslös sedan dess, säger han och ler.
1999 började han engagera sig politiskt i Folkpartiet och sedan 2006 är han ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Det är genom nämnden som han varit med och beslutat om att stänga genomgångsbostäderna. Byggnaderna ska flyttas till en annan del av Sverige, medan de boende ska erbjudas andra bostäder i Uppsala.
Mohamad Hassan tycker att genomgångsbostäder för flyktingar hör till historien. För att integrera invandrare i det svenska samhället krävs det att de bor bland svenskarna, resonerar han.
- Har man flera personer som inte mår bra, då påverkar det andra och det blir en dålig stämning. Jag bestämde mig för att ha mindre kontakt med mina landsmän och mer med det svenska samhället. Jag tog vara på det som är bra i mitt nya land och lämnade det från mitt hemland som var dåligt.
Så jobbar vi med nyheter