Betygshets och påtryckningar

Ett citat från filmen Clueless dyker upp i mitt huvud efter ha läst gårdagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet, där forskaren Gabriel H Sahlgren kritiserar svenska betygssystemet för att det finns för stor risk för påtryckningar.

”Du brukar ju säga att man aldrig ska godta ett första bud, så jag ser betygen som jag fått mer som en utgångspunkt för att börja förhandla med lärarna.” Svaret från den bortskämda dottern till advokatpappan är rolig för att den slår an en sträng. Alla har vi haft en klasskamrat som liksom dottern i filmen lyckats smöra eller argumentera sig till ett högre betyg.

Gabriel H Sahlgren menar att det svenska skolsystemet är unikt på det sättet att vi kombinerar en decentraliserad betygssättning, med lärare som själva sätter betyg, med att betygen är ovanligt viktiga för antagning.

Delvis för att öka likvärdigheten har därför har ett antal nationella prov införts. Både forskare och journalister ser också slentrianmässigt betygen från nationella prov som de ”korrekta” medan terminsbetygen anses påverkas av andra hänsyn.

Men det är svårt att hävda att nationella prov är opartiska så länge de rättas av den egna läraren. Särskilt när pressen på höga betyg är hård från elever, föräldrar och, tyvärr, ibland rektor. Vid en omrättning av några slumpmässigt utvalda prov som Skolverket gjort har det också visat sig att nästan hälften fick annat betyg i ett delprov.

Nej, ska nationella prov bli värda namnet så måste de rättas anonymt av lärare som inte har någon relation med eleven eller skolan. Det händer i dag ibland på eget initiativ, men det räcker inte. Visst, det blir lite dyrare. Men ställd mot kostnaden som redan i dag läggs på att ta fram och genomföra proven är det ingen stor merkostnad.

Det handlar också om att likt andra länder få en tydlig ansvarsfördelning. I exempelvis Frankrike sätts hela studentbetyget i ett ämne vid ett anonymt prov som rättas av okänd lärare, på liknande sätt som tentor i svensk högskola. På så sätt får läraren en tydlig roll att stödja och förbereda eleven, utan att genom ”snällrättning” kunna påverka resultatet. Då blir det möjligt att på riktigt utvärdera lärare och skolor.

I en tid då skolor konkurrerar allt hårdare med varandra och då lärare vittnar om en växande skara curling- och tigerföräldrar blir det framför allt elever utan resursstarka föräldrar som förlorar på det svenska systemet. Grundläggande måste vara att alla bedöms baserat på meriter och utan förutfattade meningar. Även om man saknar föräldrar som ryter.