Björklund tar bakvägen

Att plocka isär ett pussel går fort, att sätta ihop det igen tar lite längre tid. Och när pusselbitarna är skolan ute i kommunerna blir det ett evighetsjobb. För trots att det har gått 20 år sedan det ifrågasatta beslutet om att kommunalisera skolan fattades finns återförstatligandet inte ens på kartan.
Folkpartiet, som är för ett återförstatligande, har till exempel inte drivit frågan i regeringsställning. Det är en fin principfråga att smickra lärare med, men att foga samman vad som har utvecklats till 290 olika skolsystem, ett för varje kommun, till ett kostar helt enkelt mer än det smakar. Och då låter man saken bero - eller så gör man som Jan Björklund.
När förslaget till ny skollag lades fram i går var det inte mycket nytt under solen. De flesta förändringarna har redan presenterats under våren. Lite lagom uppmärksamhet under längre tid har prioriterats framför att ge journalisterna en ordentlig publicitetspresent lagom till midsommar.
Vad som däremot är nytt, eller i alla fall förtjänar att uppmärksammas, är hur den nya skollagen på flera punkter beskär det kommunala självstyret. Ett och annat kommunalråd kommer säkert att sura över att det blir mindre att bestämma om, men för elever, lärare och föräldrar blir det i gengäld lite roligare. I förslaget till ny lag ska varje elevs rätt till stöd och hjälp tydliggöras. Detta har fram till nu varierat stort mellan kommuner, ibland till och med inom en kommun. Detsamma gäller tillgången till skolhälsovård, studie- och yrkesvägledning och skolbibliotek. Det senare ska alla elever ha tillgång till. Även de nya komvuxreglerna går i liknande riktning.

Genom att snäva in det kommunala självstyret använder Jan Björklund den nya skollagen till att ta sig bakvägen mot ett återförstatligande. Skolan är kvar som ett kommunalt ansvarsområde, men likvärdigheten mellan skolor och kommuner ökar.
De som kräver en helt statlig skola kommer förstås inte att nöja sig med detta, men frågan är om deras önskan ens är genomförbar. Det är ingen slump att motståndet mot kommunaliseringen mjuknar så fort man hamnar i regeringsställning. Ett återförstatligande är inte mödan värt, det är ett alldeles för komplicerat pussel. Och för den som då vill ha en mer enhetlig skola återstår bara Björklunds bakväg.