Bloggar om kampen mot bröstcancer

- Jag bestämde mig ganska snabbt för att berätta öppet. Till en början var jag inne på att bara tala om för de närmaste, men jag tror öppenheten underlättar för alla i min omgivning. Folk behöver inte fundera på om de ska våga fråga eller vad de ska säga när de möter mig med peruk.
Ändå är det en sak att berätta för vänner och kolleger, något helt annat att skriva om sin sjukdom öppet på nätet. Agneta Gilles förklaring låter okomplicerad:
- Jag tror att många i min situation kan känna igen sig och vill följa min upplevelse av behandlingen. Kan det fungera som ett stöd så är det jättebra. Dessutom kan alla vänner och bekanta följa bloggen, och jag slipper fundera över vad jag berättat för olika personer.

Framför henne ligger nu 18 veckors behandling med cellgift, därefter 5 veckors strålning och till sist hormontabletter i 5 år. Illamående och förlorat hår är hon beredd på. Håret gruvar hon sig särskilt över, även om läkarna lovat att det kommer tillbaka. Hur hon i övrigt kommer att reagera på den tuffa behandlingen är okänt. Om det ska hon berätta i sin blogg, med namnet Gilles status.

Tanken är att hon inte ska behöva bli inlagd på sjukhuset under behandlingen. Bloggen räknar hon med att kunna skriva hemifrån. Annars är siktet just nu främst inställt på julhelgen. Då hoppas Agneta Gille på en veckas paus mellan cellgift och strålning och en liten julsnaps till maten. I övrigt har sjukdomen ställt de flesta av hennes planer för sommaren och hösten på ända. Hon hoppas kunna arbeta åtminstone deltid i riksdagen under behandlingen, men vet inte hur mycket hon kommer att orka.

Efter operationen i juli fick hon beskedet att tumören var elakartad, men att hennes prognos för att bli återställd efter behandling ändå är god. Själv visar hon inga tecken på vare sig oro eller sorg, när UNT möter henne timmarna innan hon skrivs in för behandling på onkologen. Skrattar ofta, betonar de positiva ljusglimtar som finns ("det var jätteskönt att få klart besked", "nu ska jag gå med i bröstcancerföreningen, det kan bli ett lyft att träffa andra i samma situation") och är fast övertygad om att bli frisk. Men medger ändå att hon, precis som så många andra i samma situation, åker upp och ned i känslorna:
- Visst, när jag vaknar mitt i natten kan det kännas som om jag tittar döden i vitögat. Ibland tycker jag det gör ont överallt. Men jag är lyckligt lottad som bor i Uppsala med kunniga läkare, duktig vårdpersonal och bra forskning.

UNT: Vad kommer du att skriva om i bloggen?
- En hel del om hur behandlingen går till, hur jag blir bemött och vilka reaktioner jag möter. Men jag är till stor del en känslomänniska så mycket kommer nog att handla om mina känslor.

Vad gör du de dagar du mår sämre och kanske inte orkar skriva?
- Hälsotillståndet får styra. Om det är så att jag inte orkar någon dag så vill jag i alla fall skriva det - "i dag är en skitdag, jag återkommer när det blir bättre". Det känns viktigt att ge någon signal varje dag.

Vissa tycker att människor lämnar ut för mycket av sina privata liv på bloggar. Hur ser du på det?
- Ibland kan det ligga något i det och jag får fundera på var gränserna går. Jag tänker inte bli för personlig eller berätta om mina relationer till anhöriga eller de mest privata ämnena, utan fokusera kring sjukdomen och mina egna känslor.

Cancer skapar rädsla och ångest hos många människor. Hur ser du på ditt ansvar när du nu bloggar om sjukdomen?
- Cancer är så förknippat med döden, men jag vill lyfta fram att det är en sjukdom som kan botas och som oftast också botas, även om behandlingen är jobbig. Jag är helt övertygad om att jag ska bekämpa min cancer.

Hur mycket är bloggandet ett sätt att själv bearbeta din situation?
- Kanske 50-50. Jag tror ju att min berättelse kan ge stöd till andra, men när jag hittills skrivit till mina vänner har det varit till hjälp också för mig själv att sätta ord på mina upplevelser.

Vilka reaktioner väntar du dig?
- Det kan nog bli både - och. Positivt från de som känner stöd, men säkert även en del negativt. Det finns alltid människor som ogillar politiker och sossar, och några uppfattar det kanske bara som ett sätt för mig att synas.

Kommer du att svara på frågor?
- Det finns utrymme för kommentarer, men jag tror inte jag kommer att ha tid eller utrymme eller ork att besvara enskilda frågor.

Hur blir tonen i bloggen?
- I grunden positiv med en del självdistans, tror jag. Det blir nog inte så långa texter, förutom i början när jag ska jag berätta en del om bakgrunden till det som hänt.

Tror du att dina erfarenheter kommer att påverka ditt politiska arbete?
- Det blir viktigt att personligen få uppleva vården som patient och möta andra patienter. Det här kommer att ge mig en väldig styrka i debatterna i framtiden.

Bloggar om kampen mot bröstcancer

Veckan efter midsommar fick riksdagsledamoten Agneta Gille från Uppsala beskedet att knölen i bröstet var cancer. I juli opererades tumören bort. Nu börjar behandlingen med cellgift på onkologen på Akademiska sjukhuset. Med start i dag bloggar hon på unt.se om sin kamp mot sjukdomen.