Signaturen "Pappa Daniel" skriver i en debattartikel på Aftonbladet om hans nioåriga dotter som lider av fetma. I artikeln skriver han att han inte vill förkorta sin dotters liv bara för att han inte vågar ta upp förbjudna ämnen. Han har i flera år undvikit att prata med dottern om hennes övervikt men att han nu bestämt sig för att inkludera henne i diskussionen. "Vart fjärde barn i Sverige är i dag överviktigt och jag tror att det finns en stor anledning att prata om det med våra barn", skriver han.
Journalisten och Uppsalabloggaren Karin Kajjan Andersson reagerade starkt på debattartikeln och svarade signaturen "Pappa Daniel". I artikeln med rubriken "Felet är ditt – inte din dotters kropp" skriver hon att det är fel att beskriva dotterns kropp som "problemet". Artikeln på Aftonbladet och originalinlägget på hennes blogg har i skrivande stund delats över 7 000 gånger på Facebook.
Vad har du mötts av för reaktioner?
– De har varit blandade, men de flesta håller med om att vikthets inte är något man ska lägga på barn. En del missuppfattar hela frågan och tror att jag förespråkar fetma, vilket det naturligtvis inte alls handlar om.
Varför har denna fråga blivit så uppmärksammad tror du?
– Dels för att det handlar om övervikt och dels för att det handlar om barn och uppfostran. Vi älskar att diskutera andra människors kroppar, värdera och kritisera - för att det är vad vi har fått lära oss att vi ska göra. När det kommer till barn är det väldigt känsligt, så klart. Många tycker att det är väldigt svårt att veta hur man ska hantera övervikt hos barn och därför blir det också väldigt ofta fel. Eftersom alla har en relation till sin och andras kroppar är ämnet intressant för alla, oavsett om man själv är smal eller tjock.
Hur tycker du att "Pappa Daniel" bör hantera sin dotters övervikt?
– Jag tycker inte det handlar om att hantera överviktiga barn, utan om att hantera barn. Deras kroppar ska inte kommenteras eller värderas. Som föräldrar har vi ansvar för att se till att barnen äter bra och näringsrikt och att de får fysisk aktivitet. Men vi ansvarar också i allra högsta grad för att lära dem om kroppslig integritet och att deras kroppar är värda kärlek och respekt helt oavsett hur de ser ut. Får de allt det där så har man lyckats väldigt bra. Psykisk ohälsa är verkligt. Ätstörningar är verkligt. Självskadebeteende är verkligt. Det går aldrig att motivera att skjutsa in sitt barn i den fållan - det är aldrig någonsin den rätta vägen.