Borgarklassens diskreta våld
Det behövs mer kunskaper om det osynliga familjevåldet i välbärgade familjer. Det är lättare för välbärgade än andra att gömma sig bakom en fin fasad. Det konstateras i en rapport som presenterades i Uppsala på torsdagen.
En undersökning i slutet av 1990-talet i Surrey, England, visade att välbärgade kvinnor hade blivit utsatta för våld i större utsträckning än riksgenomsnittet. Det är bakgrunden till ett tvåårigt EU-projekt där Uppsala kommun försökt ta reda på mer om våld i välbärgade familjer i Uppsala.
Studien visar inte hur vanligt det är att barn och unga bevittnat våld i mer välbärgade familjer. Men anställda inom bland annat socialtjänsten och skolvärlden i Uppsala anser att familjevåld i mer välbeställda familjer är ett osynligt problem.
- Det här är ett problem som finns i alla samhällsklasser, men i välbärgade områden har man större möjligheter att inte göra det synligt, säger Yvonne Schantz som är utvecklingsledare och författare till rapporten.
Det osynliga våldet beror på att den som är välutbildad och väletablerad kan dölja problematiken gentemot andra; man håller en fasad utåt och föräldern kan hålla en mer god verbal förmåga vid möten med personal inom skola och andra kommunala verksamheter. Barnen i välbärgade familjer har samtidigt svårare att bli betrodda om de bevittnat våld i hemmet. Det är några av kommentarerna som återfinns i rapporten.
- Personal behöver mer information och kunskap att möta de här barnen. Att det förekommer våld i en välbärgad familj är inte det första man tänker på. Men vad finns det för anledning att tro att det är mindre våld i en välbärgad familj än i andra samhällsklasser? säger Yvonne Schantz som presenterade rapporten för kommunanställda på torsdagen.
En av deltagarna var Karin Hagerell som arbetar med verksamheten Trappan, där man bland annat arbetar med barn och ungdomar som bevittnat våld i sina familjer.
- Vi träffar barn från alla samhällsklasser, säger hon.
Att inte fler välbärgade familjer söker hjälp kan bero på skam, skuld och rädsla att förlora status, menar rapporten som delvis bygger på en enkät riktad till professionella som arbetar med barn och unga. De yrkeskategorier som besvarat enkäten är huvudsakligen personal från förskolor, skolor, hälsovårdspersonal samt personal inom socialtjänsten. Dessutom genomfördes intervjuer med både professionella och frivilligorganisationer som i sitt arbete möter barn och unga.
EU-projektet har varit ett samarbete mellan England, Italien och Sverige.
Så jobbar vi med nyheter