Bortglömd djävul i Helga trefaldighet

Djävulen är i och för sig inget ovanligt motiv i svenska medeltidskyrkor. Här i Uppland finns det gott om djävulsavbildningar.
Men i de flesta fall brukar djävulen vara fullt synlig för alla och envar, eftersom han ingår som en del av bildberättelserna på väggarna i de medeltida kyrkorna. Här är djävulen en del av ett sammanhang, och illustrerar den eviga kampen mellan det onda och det goda.

Särskilt vanligt är det med djävulsavbildningar på vapenhusens väggar och tak. Det var nämligen i vapenhusen som de medeltida dopen ägde rum. Eftersom barnet betraktades som en hedning innan dopet, ansåga risken stor att djävulen kunde ta plats i det odöpta barnet och på så sätt lista sig in i kyrkan. Under medeltiden var dopakten tvådelad, och det var i vapenhusen som exorcismen, utdrivandet av djävulen ur det odöpta barnet, ägde rum. Själva dopet ägde sedan rum inne i kyrkan.
Det är ingen slum att djävulen i Helga trefaldighet i Uppsala, som troligen har sina rötter i medeltiden, har fått sin plats på kyrkans nordsida, säger Anna Nilsén, docent i konstvetenskap vid Uppsala universitet.
- Även om man aldrig får frånkänna konstnärer lite humor, så finns det mer allvarliga orsaker till att djävulen har sin plats i kyrkan, säger hon.

Avsikten var att djävulsavbildningarna skulle ha en skrämmande funktion.En kyrkas nordsida betraktades förr som speciellt laddad, för bibliskt sett har hoten mot Israels folk alltid kommit från norr, berättar hon.
- I texter från 800-talet och ända fram till medeltiden talas om att evangeliet skulle läsas mot norr, eftersom det väderstrecket var världens utkant där djävulen härskade, säger Anna Nilsén.

Bortglömd djävul i Helga trefaldighet

Under århundradenas gång har hans närvaro ibland glömts bort, och han finns inte nämnd i Helga trefaldighets kyrkas egna skrifter. Men då och då återupptäcks han - djävulen uppe på nordsidan under kyrktaket som hånfullt räcker ut tungan åt kyrkfolket därnere.