För 260 år sedan fann Carl von Linné friden på sitt Hammarby, långt från stadens hets. I vår tid hålls Hammarbydagen årligen runt den 13 maj, Linnés födelsedag enligt dåtidens kalender. På söndagen bjöds besökarna på guidade expertturer, bostadsbyggande och blomsterkonst – och en alldeles oplanerad regnskur som gjorde de öppna gårdshusen särskilt välkomna.
Vid en spretig träddunge stod Göran Thor, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), med en skara intresserade åhörare. Lavarna, hans särskilda expertområde, klängde som tät skäggväxt längs stammarna. Någon fara för träden finns inte, slog han fast. Att lavar skulle skada eller rentav döda träd och annan växtlighet är en vandringssägen och en falsk nyhet, enligt professorn. I själva verket är de ett tecken på ren luft och ett ostört växtliv:
– Lavar är särskilt känsliga för mänsklig aktivitet. Rubbas balansen i deras miljö så knäcks dom direkt, berättade Göran Thor och konstaterade att de många lavarna i Hammarby är ett bevis för att området skötts på samma sätt under lång tid, utan plötsliga reformer eller moderyck. Och det är ingen konst för vilken trädgårdsägare som helst att nå samma resultat. Lite tålamod är allt som krävs:
– Sköter man sin trädgård likadant i 300 år så får man det så här, konstaterade Göran Thor.
Vid tillverkningen av "bibatterier" – bostäder för bin – stod medlemmar från Sällskapet Linnés Hammarby och talade allvarsord till besökarna. De populära bihotell i allehanda varianter som säljs i butikerna håller inte vad de lovar och kräver omedelbar renovering, löd deras besked:
– Det finns flisor i hålen som gör att bina inte vill komma in. De behöver rensas med en rundfil, grillpinne eller något annat lämpligt verktyg, förmanade Ingemar Struwe.
– Och man behöver ju inte köpa, det är en bagatell att tillverka själv, inflikade Eva Lakomaa.
Bostadsbehovet är stort, förklarade de bikunniga. Bara en enda hona flyttar in i varje krypin – och med runt 300 vilda arter av solitärbin i Sverige så blir det många som söker en bostad för att föra släktet vidare.
Kunnande och entusiasm fanns lite överallt under Hammarbydagen. Vid kålgården berättade experter från SLU och länsstyrelsen om odlingsföljder, kulturarv och agrarhistoria så att det skulle räcka för en hel tidningsbilaga. De inte bara pratade utan skred också till verket och satte ärtor, bönor, lök och annat ätligt med vana händer i raka rader. Samt assisterade besökare som själva ville pröva att så ett frö för odling på hemmafronten. Och så svarade de på den inte helt ovanliga frågan om det åldriga namnet kålgård – som inte alls bara innehöll kål utan snarare var en dåtida beteckning på vilken köksträdgård som helst.
I utställningshuset berättade svensk-amerikanska konstnären Brandy Kraft om sina målningar i den nyss öppnade utställningen på Hammarby, som har tydlig Linnéanknytning och visar fantasiblommor, men skapade av delar från äkta vara och namngivna i linje med Linnés världsberömda system.
På det viset förflöt vårdagen på blomsterkungens sommarställe, där vädret inte var någon katastrof men ändå – tyckte många – kunde fått vara lite varmare och soligare. Å andra sidan fick den jämna strömmen besökare fritt svängrum bland vårprakten och vid kaffeborden, under de svällknoppande äppelträden.