Juridikens vågskålar pryder handtaget på porten till Uppsala tingsrätt på Kungsgatan. Inne i den rymliga foajén sitter två sammanbitna människor i skinnsofforna. De ser ut att vara far och dotter i nervös väntan.
En trappa upp hänger elva uppropslistor under var sitt salsnummer, vita pappersark som vittnar om rattfylleri, stöld, skadegörelse, fordran, bokföringsbrott, misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande, narkotikabrott, snatteri, äktenskapsskillnad, bedrägeri och ansökan om konkurs. Allt detta ska förhandlas denna vanliga onsdag.
Men vi ska inte slinka in på någon förhandling, som rättegångar kallas formellt. I stället ska vi kika in bakom kulisserna och ta reda på vad tingsnotarierna gör. För att få arbeta som domare, åklagare eller kronofogde är tingsmeritering ett måste. Höga betyg krävs för att få en tjänst som tingsnotarie.
– Att sitta ting är ett bevis på att man lyckats med studierna och ett sätt att hitta en inriktning, säger Martin Westling från Täby som var yrkesofficer innan han styrde in på juridiken.
Sanna Jonsson från Norrtälje har gått extrakurser och pluggat bland annat retorik, vilket gav extra poäng. Hon började jobba som tingsnotarie första maj och Martin Westling en månad tidigare. Nästan första arbetsdagen fick de svära domareden på högtravande och ålderdomlig svenska. ”Inte lag vränga eller orätt främja” citerar Martin Westling. Det viktigaste är att inte vara jävig eller prata bredvid mun.
Det är bara dessa två som har tid att ta emot oss, även om det är knappt. Ju längre man har arbetat som tingsnotarie desto fler befogenheter och högre arbetsbelastning får man. Efter ett år blir man till exempel behörig att döma i egna förhandlingar. Dessutom är det extra mycket att göra just nu.
Näst efter beredningssekreterarna är tingsnotarierna den största yrkesgruppen på tingsrätten, 19 personer. Bland annat handlägger de mål och för protokoll under förhandlingarna.
– Vi ska också framföra väl underbyggda åsikter om påföljder, berättar Martin Westling.
Han är klädd i kritstrecksrandig kavaj med en röd sidennäsduk nedstucken i bröstfickan. Sanna Jonsson har kavaj, pärlhalsband och högklackade skor. Att vara välklädd handlar om att visa respekt, förklarar de.
Dagar då de inte har förhandlingar är det pappersarbete på kammaren som gäller. Vill man vara en bra notarie ska man avlasta sin domare så mycket som möjligt. Maj och juni är extra bråda tider. Åklagarna har rensat i lådorna och många påsar ska knytas ihop före sommaren. Arbetsbelastningen har dessutom ökat generellt med mer än tio procent jämfört med 2008. För att hinna med har Uppsala tingsrätt nyligen utökat med två domstolssekreterare, en notarie och en fiskal (domare). Till hösten börjar ytterligare en domare.
Arbetsbelastningen följer tydligt konjunkturerna, framför allt när det gäller tvistemål. I lågkonjunktur får många människor betalningssvårigheter och företagen tvistar om oklarheter i avtal och om priser. Att även brottmålen ökar beror på att Uppsalapolisen fått mer resurser till att bekämpa ekonomisk brottslighet och gängkriminalitet.
De som arbetar på tingsrätten får ta del av många livsöden. Oerhörd tragik kan ligga bakom målen, både för de utsatta och för dem som begått brott. Hur hanterar man det?
– Överläggningarna efter en förhandling, då rätten diskuterar domslut, fungerar även som debriefing, säger Sanna Jonsson.
I högtalarna hörs ett så kallat pårop som kallar parterna till sal 10. Genom en bakdörr i en av rättegångssalarna kommer vi in i en lång korridor där idel gubbar porträtterar på väggen. Därifrån når man nämndemännens uppehållsrum och flera våningsplan med inglasade kontorsrum. I Martin Westlings bokhylla ligger tio prydliga högar med papper om ärenden som pågår samtidigt. Han huserar bredvid sin domare, Nils Pålbrant. Varje tingsnotarie är knuten till en domare i max sex månader, sedan byter de.
– En tingsnotarie som varit här i två år kan hjälpa till mer, men det ingår i jobbet att lära upp de nya. Det är kul också, de står för rotationen, säger Nils Pålbrant.
Han har sparkat av sig vänstra skon och viftar på tårna i färggranna randiga strumpor. Mest arbetar han med ungdomsmål, vilka oftast handlar om misshandel, skadegörelse och narkotikabrott för eget bruk.
Sanna Jonsson, Martin Westling och Nils Pålbrant är överens om vilka typer av mål som är känslomässigt tyngst att arbeta med: uppslitande vårdnadstvister och grovt barnpornografibrott. Kort sagt när barn far illa. Martin Westling säger att han helst skulle slippa barnpornografibrott. Men vem skulle inte det.