Brist på nya flygledare

Trots snöfall och dålig sikt råder ett lugn i flygledartornet.
– Jag älskar mitt jobb! säger Mikael Dexius i en paus mellan instruktionerna som han ger de piloter han håller kontakt med via radion.
Mikael Dexius har arbetat som flygledare på Arlanda sedan 1989. Han beskriver jobbet som dynamiskt och omväxlande.
Flygledarna sitter med ryggarna mot varandra i en cirkel utmed flygledartornets stora fönster. Från det 83 meter höga tornet ser man både hela flygplatsen, men också luftrummet ända bort till Uppsala åt ena hållet. Rummet känns varmt och ombonat med heltäckningsmattor på golven. På en bänkskiva i mitten samsas två kaffetermosarna med en elektrisk adventsljusstake och ett tänt ljus.
– Ansvarsbiten är också en tung faktor för att jag valde det här jobbet, säger Mikael Dexius i nästa paus.

Lite förvånande kanske så ser han det stora ansvaret för flygsäkerheten som en positiv faktor med jobbet.
– Ja, om man vill ha ansvar, menar jag, så är det här ett bra jobb.
Mikael Dexius ögon vilar hela tiden på antingen radarskärmen eller luftrummet när han är i position som det kallas. Passen är cirka en timme långa, under längre tid klarar ingen av att hålla sina sinnen fullt koncentrerade. Därför har flygledarna halvtimmeslånga pauser mellan varje position.
– Man måste vara helt fokuserad och kan inte ha tankarna någon annanstans. Om man känner att man inte kan fokusera säger man till och blir avbytt, säger den operativa chefen i flygledartornet Karl-Johan Fridheim.
Arbetsbelastningen är stundtals hög, men när det är som mest att göra så är man fler som delar upp luftrummet i mindre bitar mellan sig, medan samma luftrum under lågtrafik kan skötas av bara ett par personer.

Det är Luftfartsverket som än så länge driver nästan all flygtrafikledning i Sverige. Det gäller både civil- och militär trafikledning. På Arlanda finns förutom flygledartornet med sina drygt 60 anställda också en flygkontrollcentral där 175 flygledare arbetar. Tornet hanterar flygrummet närmast Arlanda och med en höjd upp till 600 meter, medan kontrollcentralen bevakar flygen högre upp och över ett mycket större område.
När ett flygplan ska starta eller landa på Arlanda måste piloten kontakta flygledarna för att få färdtillstånd, en så kallad klarering.
– Vi ropar upp dem och ger dem information om vilken bana, med mera. Därefter ger vi dem ett lufttryck och det är väldigt viktigt eftersom det annars inte går att beräkna rätt höjd, säger Karl-Johan Fridheim.
Flygledarna ser bland annat till att avstånden hålls mellan olika farkoster. På hög höjd gäller 6 kilometer i sidled eller 300 meter i höjdled. Närmare flygplatsen när flygledarna kan se planen med blotta ögat kan avstånden minskas.
Vad kan göra er stressade?
– Om ett plan har ett fel eller om det är mycket trafik så ökar arbetsbelastningen, säger Karl-Johan Fridheim.

Men dåligt väder som det var under fredagen, påverkar inte flygledarna så mycket som man skulle kunna tro.
– I vanliga fall har vi upp till 84 starter och landningar i timmen i kapacitet, men i morse hade vi bara 20–30 på grund av snöfallet. Då är det en dator i Bryssel som efter väderprognoser har sett till att det inte kommer fler hit än vad vi kan ta emot, förklarar Karl-Johan Fridheim.
Både han och Mikael Dexius fick upp ögonen för flygledaryrket när de gjorde sin värnplikt.
– Piloter vill många bli och söker till, men flygledarutbildningen är inte lika känd och många halkar in på det här av en slump, säger Mikael Dexius.
Hur är en bra flygledare?
– Det gäller att vara stresstålig, metodisk och kunna hålla många bollar i luften. Man måste också hela tiden hålla sig till regelverket och använda den fastställda frasering som används i kommunikationen med piloterna, säger Karl-Johan Fridheim.