Stor brist på platser för missbrukare som söker hjälp när de är påverkade, stora brister i vårdplanering och samordning mellan olika instanser inom sjukvården och socialtjänsten och ”brandkårsutryckningar” snarare än kontinuitet i vård och uppföljningar, var några av de saker som kom fram vid kartläggningen.
– Det är uppenbart att samordningen både inom sjukvårdens akut- och slutenvård och primärvård, liksom med socialtjänsten behöver förbättras. En patient med pågående kontakter med sjukvården på grund av missbruket kan samtidigt ha helt försvunnit från socialtjänstens radar, säger Ehline Larsson, som gjort utredningen.
Men lika viktigt som att samordning av vårdinsatser och -instanser förbättras är att det öppnas möjligheter för missbrukare som själva söker hjälp att också bli mottagna:
– Det är ibland total brist på vårdplatser inom akutpsykiatrin, och det händer också att patienter avvisas med motiveringen att de är onyktra och uppmanas komma tillbaka när de nyktrat till. I flera intervjuer framgår det att det är just när missbrukaren själv söker hjälp som han är som mest mottaglig för att påbörja behandling.
Kartläggningen har genomförts för att beroendevården ska belysas i ett helhetsperspektiv där missbrukares väg genom vården under ett års tid beskrivs utifrån journalanteckningar, intervjuer med brukare och personal, och också med kostnadsberäkningar baserade på olika insatser som gjorts.
– Att inte få plats på akutpsykiatrin, att alltför snabbt bli utskriven från vård- eller behandlingsplatser och också brist på kontinuitet när det gäller kontakter med personal är saker som tagits upp vid intervjuerna med brukare, säger Ehline Larsson.
Men det är inte bara inom vården som det är problem för beroendepatienter. En ytterligare svårighet är att de ofta saknar egna sociala skyddsnät som kan verka i positiv riktning. Anhörig- och andra stödföreningar förs därför också fram som önskvärda att etablera samarbete med.
Ett antal utvecklingsområden för beroendevården i länet tas upp i rapporten. Nätverksmöten och samordnade individuella vårdplaner där brukarna får möjlighet att påverka sin behandling, och en särskild tillnyktringsenhet med kapacitet att ta emot personer oberoende av grad av berusning är två av dem. Men också att stopp i vårdprocesserna för att ordinarie handläggare är sjuk eller på semester i största möjliga mån måste undvikas.