Somliga skulle nog kalla mig träningsnörd. Men jag har inte ambitionen att vinna lopp, bara vinna över mig själv. Min insikt är att livet är för kort för att slösas bort.
Allt började med en aha-upplevelse under en resa till Kittelfjäll. Vi var där för andra året, samma gäng, i samma åldrar. Första dagen i backen blev jag helt slut, hade ingen kondition och var i sämst form av alla. Det stämde inte med min självbild. Och inte blev det bättre när han som var näst sämst sa: Du måste vara sjuk!
Det var jag ju inte. Hade väl bara levt som många andra. Drivits av en ytlig bild om hur tillvaron skulle vara: fint hus i ett respekterat område, karriären hade gått i 390, jobbat mycket, vd vid 30, snygg titel på visitkortet, BMW, kostym, dyr klocka, tjänat bra och en livsstil med mycket representation och sena kvällar. Oftast onykter.
Mitt i livet kom tankarna på hur andra halvan skulle bli. Kunde jag leva på annat sätt?
Hemma från skidresan köpte jag mina första löparskor på femton år. Efter 50 meters jogg fick jag tunnelseende. Men två månader senare kändes det skönt.
Jag tog ledigt från jobbet för att få tid för mig själv. I en och en halv månad promenerade jag bara i Nåsten och funderade över hur jag ville leva. Hann tänka mycket och inse vad jag verkligen brinner för. Det skrev jag ner i en anteckningsbok som jag fortfarande har kvar och verkar utifrån.
Jag bytte krogrundan mot tränings-spåret och numera dricker jag inte. Försöker leva hälsosamt och har målet att göra en god gärning varje dag.
Vi skiljde oss och jag bröt med många gamla vänner som tog energi.
Nu bor jag i en lagom stor lägenhet med yngsta sonen varannan vecka. Jag och en kompis har ett företag som arrangerar konferens- och upplevelseresor. Det är ett bra sätt att kombinera arbete med intresse. Ekorrhjulet var inte min grej. I dag är jag mycket lyckligare och har en större palett att välja färger ur. ”