Det är inte en kärlekshistoria inriktad på en individ, utan en uppmaning till mänskligheten att se medmänniskorna och sig själva som nödvändiga och viktiga delar i samhället:
– När jag kom till Sverige frågade jag mig hur jag skulle göra för att bli en del av det här landet. Vad förväntade jag mig, och vilka förväntningar fanns det på mig? Jag läste svenska på SFI, och sedan blev jag busschaufför.
Amos Makajula kom till Sverige tillsammans med Carina, hans hustru sedan 2001. I hemlandet Tanzania var han musiker och pastor i en evangelikansk församling, Calvary Assemblance of God. Att komma till obemärktheten i Sverige från en tillvaro med stor församling och där han som musiker framträtt för mångtusenhövdade publiker var förstås en stor omställning:
– Men som busschaufför har jag samma uppgift som en pastor i en församling. Jag ska på bästa sätt ta hand om passagerarna. De ska veta att de är viktiga för mig, för bolaget, för Uppsala, Europa, ja för världen, säger Amos Makajula.
Det är den inställningen till världen och medmänniskorna som han vill förmedla genom sin bok. Det grekiska ordet apati, att vara utan känslor, tar han som utgångspunkt:
– Att inte känna för sina medmänniskor orsakar så mycket dåligt i världen. Man kan se världen som ett pussel, varje människa är en bit. Saknas en bit, är pusslet ofullständigt. Vi måste visa att alla behövs.
Amos Makajula ger i sin bok bilder från sin vardag som busschaufför, om hur passagerare tackar honom för hur han bemöter dem:
– Bemötande är halva behandlingen brukar min far säga. Han är psykiatriker, och biskop. Och det är klart att ett vänligt bemötande, att se och lyssna inte bara på patienter, kunder, passagerare, utan på alla. Apati, att sakna känslor för andra, att dela upp i grupper, i vi och dom, är dåligt, och det borde ledare i alla länder inse.
Att skriva boken är Amos Makajulas sätt att försöka få människor oavsett position i samhället, att förstå detta. Men boken kommer också att tjäna ett annat syfte:
– Allt överskott från boken kommer att gå till ett barnhem som jag och Carina börjat bygga i Lindi 470 kilometer från Dar-es-Salaam i Tanzania. Det är min hemstad, och där finns så många barn som saknar … allt. Vi vill göra något för dem, ge dem ett liv, en framtid.