"Det var ett sÄnt extremt tryck pÄ sjukhuset. Det blev som en fabrik med löpande band", sÀger sjuksköterskan Fredrik Gustafsson.
â Att vara i den situationen var som att vara i krig. Och jag visste inte nĂ€r jag skulle fĂ„ komma ut ur bunkern, sĂ€ger sjuksköterskan Fredrik Gustafsson.
Varje dag gick Fredrik upp pÄ morgonen, kastade i sig en smörgÄs och tejpade sig i ansiktet. BÄde han och andra kollegor fick skavsÄr av de tÀtt Ätsittande stridsmaskerna som sjukhuset fÄtt frÄn militÀren, den sÄ kallade Skyddsmask 90.
â Det gick flera timmar innan man fick komma ut, kanske gĂ„ pĂ„ toaletten eller bara andas fritt och dricka. För inte ens det kunde vi göra i masken, sĂ€ger han.
Men de fysiska problemen var inte alls lika jobbiga som de psykiska.
â Det var det vĂ€rsta jag varit med om i hela mitt liv, sĂ€ger han.
Han arbetar pÄ vÄrdenheten Aima, som tar hand om svÄrt sjuka patienter i vanliga fall. Men under coronapandemin i vÄras flyttades de till intensivvÄrden och fick jobba med sövda patienter.
â Vi tvĂ„ngsförflyttades. Först till centralintensiven och sedan till en egen coronaavdelning pĂ„ 70 H, sĂ€ger Fredrik Gustafsson.
70 H Àr ingÄngen dÀr uppvakningssalen för nyopererade patienter normalt ligger. Salen gjordes om till en intensivvÄrdsavdelning för coronapatienter i respirator, dÀr Aima-personalen fick flytta in.
â Vi fick jobba med en högre vĂ„rdnivĂ„ Ă€n vi Ă€r utbildade för. Det var jĂ€vligt tungt att gĂ„ till jobbet och mĂ„naderna gick, det kĂ€ndes som att det aldrig skulle ta slut, sĂ€ger Fredrik Gustafsson.
Han fĂ„r ett fysiskt obehag i kroppen nĂ€r han gĂ„r förbi 70 H â vilket vĂ„rdpersonalen ofta gör.
â Och det ligger sĂ„ centralt sĂ„ man gĂ„r ofta dĂ€r utanför. Jag fĂ„r en kall kĂ„r genom kroppen varje gĂ„ng, sĂ€ger Fredrik Gustafsson.
Ibland gick vÄrden vÀldigt bra, patienterna piggnade till och skickade tack till personalen nÀr de var pÄ hemgÄng.
â Men ibland kunde man inte göra nĂ„got. Man gjorde bara det bĂ€sta man kunde. Och sen sĂ„g man att det inte rĂ€ckte till, sĂ€ger Fredrik Gustafsson.
Under vÄren flöt dagarna ihop och han orkade inte umgÄs med sina vÀnner lika ofta.
â Det var ett sĂ„nt extremt tryck pĂ„ sjukhuset. Det blev som en fabrik med löpande band. NĂ€r nĂ„gon mĂ„dde lite bĂ€ttre, dĂ„ flyttar vi pĂ„ dig för vi behöver din plats för nĂ„gon annan, det var pĂ„frestande, sĂ€ger Fredrik Gustafsson.
VÄrdförbundet har kritiserat sjukhusledningen för coronasköterskornas arbetsmiljö under vÄren, vilket UNT skrivit om i en annan artikel. RegionrÄdet sÀger till UNT att beredskapen inför framtida utbrott av covid-19 "hÀnger pÄ en skör trÄd".
Sjuksköterskan Emma rÄkade ocksÄ illa ut av stressen i vÄras.
â Det var nya direktiv varje dag och vi hade inget inflytande. Jag har aldrig kĂ€nt mig sĂ„ vĂ€rdelös i mitt arbete som under den hĂ€r vĂ„ren. Det kĂ€ndes sĂ„ otacksamt, sĂ€ger Emma.
Hon har fortfarande psykiska besvÀr.
â Det blir jobbigt nĂ€r jag ser alla patienter ligga dĂ€r i lĂ„nga rader pĂ„ mage med slangarna. Jag klarar inte att gĂ„ tillbaka dit, aldrig mer, sĂ€ger Emma.
Hon har fÄtt sömnsvÄrigheter efterÄt.
â Jag har mardrömmar dĂ€r vi blir förflyttade till helt bisarra platser, sĂ€ger Emma.
VÀrst var det under pÄskhelgen, minns hon.
â Det var inga chefer nĂ€rvarande under pĂ„skhelgen tyvĂ€rr â bara en massa stressad personal som försökte göra det bĂ€sta av en kass situation. Med varierande resultat.
Tre sjuksköterskor vittnar för UNT om stressen pÄ covidavdelningen.
Flera sjuksköterskor som UNT trÀffat har fÄtt liknande problem. Sjuksköterskan Adam drabbades av en svÄr depression.
â Jag slutade trĂ€ffa folk, slutade Ă€ta, slutade gĂ„ ut och slutade trĂ€na. Jag sov 10 eller 12 timmar varje natt men var extremt trött Ă€ndĂ„. Jag hade mardrömmar. Jag kĂ€nde att det hĂ€r klarar jag inte mer, sĂ€ger Adam.
Stressen blev för mycket. Adam jobbade pÄ nÀr patienttrycket var som störst. Men nÀr sommaren nÀrmade sig kom stressen ikapp honom.
â Jag fick sjĂ€lvmordstankar och mĂ„dde riktigt dĂ„ligt. NĂ€r jag sedan Ă€ntligen slapp gĂ„ dit sĂ„ mĂ„dde jag snabbt betydligt mycket bĂ€ttre. Men jag Ă€r egentligen inte helt Ă„terhĂ€mtad, sĂ€ger Adam.
à terkommande förflyttningar under vÄren har slagit hÄrt mot personalens arbetsmiljö menar Adam. Alla tre sjuksköterskor som UNT pratat med tar upp problemen med att arbetsgivaren inte frÄgade personalen om deras Äsikter, inte tog farhÄgor pÄ allvar och inte lÀt dem lÀra sig journalsystemen i tid.
â De struntade i vĂ„r sĂ€kerhet. Nu vet jag att min arbetsgivare inte bryr sig om oss personal. De skiter i oss. Jag kĂ€nner mig nedprioriterad som person. Det gör att jag aldrig vill jobba för Region Uppsala igen, sĂ€ger Adam.
Fredrik Gustafsson Àr lite mer positivt instÀlld.
â SĂ€ger de att jag mĂ„ste gĂ„ tillbaka sĂ„ kommer jag sĂ„klart göra det. Men jag undrar bara hur jag ska orka, sĂ€ger han.
Fotnot: Adam och Emma heter egentligen nÄgot annat.