Sara är sjuksköterska på ögonkliniken i vanliga fall. Men i förra veckan skickades hon till covidavdelningen för första gången sedan i våras.
Sara Nyberg har spritat händerna och går genom slussen till vårdsalen. Hon får inte gå in genom dörren framför henne innan dörren bakom henne stängts. Hon har redan börjat svettas under skyddskläderna och visiret immar igen litegrann med varje andetag. Men vårdpasset har bara börjat och det är många timmar kvar.
– Covidpatienterna har ofta så svårt att andas att de behöver syrgas. Det är ett tungt arbete för oss men det är värre för dem, säger Sara Nyberg.
Det är fullt upp på Akademiska sjukhuset. Många av patienterna som avstod från att söka vård i våras på grund av pandemin fyller nu vårdsalarna.
– Vi är som ett lastfartyg som redan har för mycket last. Packar de på mer kommer det gå hål, säger sjuksköterskan Sara Nyberg.
Samtidigt stiger nu antalet insjuknade i covid-19 igen i länet.
– Vi är rädda att det tippar över, säger Sara Nyberg.
Ändå var hon en av de första att anmäla sig som frivillig när sjukhusledningen i början av förra veckan behövde utöka personalen på covid-avdelningarna. I vanliga fall jobbar hon på ögonkliniken.
– Alla behöver vi göra vårt bästa för att hjälpas åt. I våras slapp jag jobba på covidavdelning men nu kände jag att det var min tur.
På avdelningen hamnar både patienter med bekräftad covid och de som misstänks bära på smittan. Därför placerar man varje patient i eget rum. Det minimerar risken för att de som bär på covid-19 smittar andra. Flera av patienterna behöver vård omgående. Än så länge räcker salarna till.
Vissa av patienterna är så illa däran att de inte kan vända sig själva i sängen utan hjälp från personalen. Patienterna på avdelningen är ofta 70 år eller äldre, men vissa är betydligt yngre.
– Ingen går säker från den här smittan och man kan råka smitta även om man själv inte uppvisar symtom. I fortsättningen hoppas jag man tänker efter. Är det verkligen värt att ta den där ölen om det leder till att någon i riskgrupp inte överlever hösten?
På centralintensiven hamnar de patienter som inte kan andas ens med hjälp av syrgas. Då måste de få hjälp med respirator.
I förra veckan gjorde hon sitt första covidpass. Det var många nya saker att lära sig på kort tid. Det fanns inte tid för inskolning eller handledning. Det gällde att hugga i och lära sig rutinerna under arbetets gång.
– Men jag har kollegor som stöttar och hjälper mig samt chefer som frågar hur det går så det känns väldigt tryggt, säger Sara Nyberg.
Det är en tuff patientgrupp och skyddskläderna gjorde det svårt att kommunicera med både patienter och kollegor, berättar Sara Nyberg.
– Mina egna ord ekar tillbaka till mig på insidan av visiret så det är svårt att höra varandra.
Patienterna kan ha uppåt 40 graders feber och svårt att andas. Flera orkar inte äta utan får sina "måltider" genom en slang i armen eller genom näsan ner till magsäcken.
– De flesta är stabila men det kan vända fort. Flera har grundsjukdomar som är en kamp i sig och covid gör inte den kampen lättare, säger Sara Nyberg.
Just nu är läget bättre än i våras.
– Vi har fortfarande mycket att lära om covid-19 men det känns som att vi är bättre rustade den här gången. Så länge det finns tillräckligt med utrustning och bemanningen är god, säger hon.
Men om det blir många fler patienter är hon rädd att det kan bli svårt.
– Fyra-fem patienter per arbetslag är det man klarar av. Man ger så mycket av sig själv för att patienterna ska ha det så bra som möjligt. Men blir det som i våras då kommer det bli tufft.